Fullt fokus framåt

Jag älskar känslan av att ha koll på läget, vara produktiv och att ha en bra plan över var jag är på väg (ungefär lika mycket som jag älskar att vara ledig ;)). Efter min födelsedag förra veckan känner jag verkligen den där nystartsglöden, som att det är en stjärna inom mig som vill ut (haha, dramatisk much?) och det är en så skön kontrast mot hur jag känt de senaste veckorna.

Så, vad händer då? Jag har fått jättebra CV-tips av en ny svensk vän som också är i Adelaide just nu, och trots att jag vanligtvis avskyr att skriva egna jobbansökningar på engelska så är det riktigt kul nu när jag äntligen kommit in i det (och är på rätt humör). Tydligen ska man spalta upp ens jobberfarenheter i punktform och även nämna det man uppnått – det känns lite sådär osvenskt att skryta och det är nog svåraste punkten för min del, men när jag läser igenom det jag skrivit (utan att jag överdrivit något) så känner jag ändå hur jag växer nån centimeter. Intressant hur ett byte av ordval och struktur kan göra så mycket. Roligt och oväntat, förhoppningsvis går det hem hos de jag söker jobb hos 😉

Jag har även börjat coacha några klienter, gratis, för att återuppväcka mina coachkunskaper och se om det verkligen är något jag vill göra framöver (som egen företagare), eller om jag ska satsa fullt ut på skrivandet. Det har blivit en del mailcoaching och coaching på telefon, och det återstår att se vad mina klienter tycker, men jag tycker det är jättekul! Jag lär mig massor (både om mig själv och andra) och det är så otroligt givande. Jag har inte riktigt övervägt att jobba med mailcoaching som coachform tidigare, men det känns så rätt! Håll tummarna för att klienterna också får ut något av det 😉

Det känns som 2020 kommer bli ett bra år 🙂

Hittade denna bild bland inspirerande bilder jag sparat i mobilen, det kanske får bli mottot för 2020 🙂

Födelsedagsdags

Så kom den där dagen igen, den där som visar att nu har det gått ett år till, och jag är ett år äldre på pappret. Går inte tiden fortare ju äldre vi blir? Jag hade knappt vant mig vid att jag passerat 30 och nu är jag plötsligt några år äldre än så.

Dagen började lite deppigt – jag har tydligen den dåliga ”ovanan” att lyckas få pms lagom till min födelsedag nu för tiden. Inte jättekul. Vaknade när Joel gick till jobbet, fick ett jättefint grattiskort och en fin present, och bestämde mig för att göra det bästa av dagen, så jag tog med en handduk, vattenflaska, hatt , solskyddskräm (i faktor 50) och en bra bok, och begav mig till Henley Beach. Det är stranden som är närmst där jag bor, och den är ofta ganska folktom (förutom vid alla restauranger på Henley Square), men inte just på min födelsedag. Det gjorde inte så mycket. Jag köpte med mig tre sushirullar, hittade en bekväm plats, åt och njöt av det fina 36-gradiga vädret och den vackra utsikten (som inte gör sig rättvis varken på bild eller video).

Efter ett par timmar åkte jag hem igen, med sol både på huden och i sinnet. Jag lyssnade på ett inspirerande webinar och väntade otåligt på att sambon skulle komma hem från jobbet så vi kunde åka iväg och bowla. Sagt och gjort, vi tog oss till en bowlinghall och till min lycka var det discobowling! Så kul med alla musikvideos och musiken som spelade! Jag har inte bowlat på sex år. Det gick bra till en början, även fast jag råkade spela när det var Joels tur och fick en strike det första jag gjorde, haha. Jag lyckades vinna den första serien, men det gick inte lika bra de följande två serierna 😛 Kul hade vi i alla fall, och sedan fortsatte till en arkad-/spelhall på samma ställe där vi utmanade varann i basket. Det var inte riktigt min dag att vinna 😉 men pms-deppen var som bortblåst och jag var superglad i alla fall. Note to self: ut i naturen och gör något någorlunda aktivt vid pms 😉

Sedan blev det min favoritsushi på Sushi Train – alltså ni i Sverige missar verkligen något helt fantastiskt gott! Mmm…

Sushin avrundades med favoritdrinken hemma (Margarita!). Sedan blev det en egengjord Pavlova på latast och enklast möjligaste sätt: färdiga maränger från affären, jag vispade ihop lite grädde, och så färska hallon, jordgubbar och blåbär till. Väldigt gott, och pms-deppigheten var långt borta och ersattes av solsken, glädje och tacksamhet. Jag fick nästan allt jag ville ha – strandhäng, sushi, bowling, Margarita, Pavlova och Joel – det enda som saknades var mina vänner. Flera ringde och jag har fått många fina grattis och presenter, så ni var i alla fall nära i hjärtat ❤

Intervjudags

Tillbaka till Sverige igen, rättare sagt till Höganäs! En måndag i november åkte jag och Jennie till Tobbe för att umgås några timmar och för att jag skulle intervjua honom för en amerikansk tidning, som en vän startat och som jag skriver ideellt för ibland.

Vi hade laddat upp med pepparkakor, julmust och mjukost (alltså hur god är inte Kavlis ädelost med päron?!), och förutom vi tre så hade Tobbe även tre dövblindstolkar på plats. (Det var en student med som höll på att lära sig, vanligtvis brukar det vara två tolkar.) Hade det inte varit för att de var där hade jag glömt bort Tobbes dövblindhet. När han tittar rakt på en, vet exakt vem som sitter var och skrattar sitt härliga, glada skratt och drar upp roliga minnen från förr känns det precis som vanligt. Och på sätt och vis är det ju det, för hans personlighet är ju fortfarande densamma. Det blir en lite ny situation när det sitter människor med som är med i ”bakgrunden” (och naturligtvis är Tobbes ögon och öron) men inte med i samtalet. Tur att de finns! Hoppas så att Tobbe snart blir beviljad mer tolktid och assistans.

Tolken bakom Tobbe gör tecken på ryggen när omgivningen reagerar på något sätt – skrattar, nickar, applåderar eller annat. Den andra tolken, som håller Tobbe i handen, tolkar vad vi säger genom teckenspråk.

Förutom alla andra projekt Tobbe gjort så har han en ny spännande grej på gång som vi som känner honom vet att han kommer passa perfekt för – men det får han avslöja själv framöver. Det ska bli kul att se.

Timmarna gick fort och besöket avslutades med ungefär en timmes intervju. Det blir klurigt att översätta den till engelska, men det ska nog gå 🙂

Så roligt att vi hann ses två gånger denna gång jag var hemma! Det var kul att få se hans lägenhet, fika och uppdatera varann om livet just nu. Det får vi göra om när jag är tillbaka igen 🙂