Intervjudags

Tillbaka till Sverige igen, rättare sagt till Höganäs! En måndag i november åkte jag och Jennie till Tobbe för att umgås några timmar och för att jag skulle intervjua honom för en amerikansk tidning, som en vän startat och som jag skriver ideellt för ibland.

Vi hade laddat upp med pepparkakor, julmust och mjukost (alltså hur god är inte Kavlis ädelost med päron?!), och förutom vi tre så hade Tobbe även tre dövblindstolkar på plats. (Det var en student med som höll på att lära sig, vanligtvis brukar det vara två tolkar.) Hade det inte varit för att de var där hade jag glömt bort Tobbes dövblindhet. När han tittar rakt på en, vet exakt vem som sitter var och skrattar sitt härliga, glada skratt och drar upp roliga minnen från förr känns det precis som vanligt. Och på sätt och vis är det ju det, för hans personlighet är ju fortfarande densamma. Det blir en lite ny situation när det sitter människor med som är med i ”bakgrunden” (och naturligtvis är Tobbes ögon och öron) men inte med i samtalet. Tur att de finns! Hoppas så att Tobbe snart blir beviljad mer tolktid och assistans.

Tolken bakom Tobbe gör tecken på ryggen när omgivningen reagerar på något sätt – skrattar, nickar, applåderar eller annat. Den andra tolken, som håller Tobbe i handen, tolkar vad vi säger genom teckenspråk.

Förutom alla andra projekt Tobbe gjort så har han en ny spännande grej på gång som vi som känner honom vet att han kommer passa perfekt för – men det får han avslöja själv framöver. Det ska bli kul att se.

Timmarna gick fort och besöket avslutades med ungefär en timmes intervju. Det blir klurigt att översätta den till engelska, men det ska nog gå 🙂

Så roligt att vi hann ses två gånger denna gång jag var hemma! Det var kul att få se hans lägenhet, fika och uppdatera varann om livet just nu. Det får vi göra om när jag är tillbaka igen 🙂