Läget just nu

Direktiven för hur man ska förhålla sig till omvärlden förändras snabbt här borta, och från att ha begränsat sammankomster på större grupper på max 500 personer till 10 personer, är det från och med idag max två på samma plats som gäller för flera delstater (förutom i matbutiker, skolor osv – och man får såklart vara hemma med sin familj även om den består av fler än två personer). Här i Södra Australien är det dock fortfarande max tio personer som gäller. Man uppmanas bara gå ut/till affären för att köpa det allra nödvändigaste, men det går bra att gå ut på en promenad eller träna utomhus (då får man även promenera med sin familj om man är fler än två, dock är alla gym tillfälligt stängda sedan en vecka tillbaka – ännu en bra anledning att köra Les Mills On Demand hemma ;)). Att gå på bokade läkartider är också okej. För bröllop gäller max fem personer och för begravningar får man bara vara högst tio personer. I princip uppmanas alla som kan att vara hemma. Södra Australiens gränser är numera stängda mot resten av landet. Jag märker inte direkt någon större skillnad om jag ska vara ärlig, mer än att mina händer är torra efter allt handtvättande, och att folk är hyfsat duktiga på ”social distance”-reglerna i matbutikerna. (Däremot var det jättemycket folk i stan när jag var där förra veckan…) Ja, och att vissa hyllor gapar tomma i butikerna förstås. Jag håller mig mest hemma och skriver för fullt på boken.

En sak som gör mig lite fundersam är denna formulering (med min kursivering och fetstil):

[Prime minister Scott Morrison] said it was important to allow a maximum of two people for safety reasons. “That provides, importantly, for those who may be getting daily exercise, particularly for women that they wouldn’t be required to walk on their own and they be able to be walk with another person. (Källa)

Alltså va? Jag kanske tar det ur sitt sammanhang nu, men jag tycker det låter lite märkligt, men jag kanske tolkar det fel (lite som att man inte uppmanas gå ensam som kvinna?).

Såhär såg det förresten ut när jag gick till affären i förmiddags (ensam) 😉 De senaste veckorna har parkeringen varit fylld med bilar.

När jag gick ut efter några minuter var parkeringen nästan full av bilar igen. Hmm.

På tal om affären så tycker jag att köttfärs är väldigt dyrt här. Jag såg ett paket med 500 gram som kostar ca 64 kr… (den billigaste kostar förvisso ca 45 kr, ungefär som hemma va?, men det var liksom inget ”speciellt” med det dyrare märket). Bensinen däremot är galet billig. Den kostar ca 5-5,50 kronor litern (!) just nu, och den australiensiska dollarkursen är väldigt låg. Bra för mig med svensk bankkort då det blir billigare för mig här nu. Dollarn har tidigare varit upp i över 7 kronor och nu ligger den på ca 6,40 kr för en dollar.

Idag fick jag veta att Joel, som jobbar på SA Health, tydligen får en ”prioritetsshoppingtimme” då han är ”hälsopersonal” på tisdags – och torsdagsmornar i en av matbutikskedjorna här (innan affären öppnar för alla andra). Hur bra?! Nu kanske vi (han) äntligen kan få tag i en förpackning toapapper igen… (Det är ingen panik just nu och vi klarar oss i typ två veckor till på det toapappret vi har hemma, men förhoppningsvis lyckas vi tajma en leverans innan vi får helt slut på papper, och bara vetskapen om detta gör att min lite oroliga IBS-mage faktiskt lugnar sig. Skönt!) Det är för övrigt begränsningar på max en förpackning toapapper överallt, och även max två kartonger med ägg, ett paket mjöl och två förpackningar färs (köttfärs, kycklingfärs och kalkonfärs spelar ingen roll) per kund i vår lokalbutik sedan några veckor tillbaka. Tydligen har kaksmetsmixar också sålt slut i omgångar, haha.

Hur är läget hos dig?

UPPDATERING 3/4: Denna artikel förklarar de olika reglerna som gäller för de olika delstarerna just nu. Det verkar som det är minst strängt här där jag bor.

Uppdatering om mitt bokskrivande

Fotograf:  Florian Klauer

För snart ett år sedan började jag skriva på en bok. Det är en bok som jag tänkt på i flera år men inte lyckats få ner på papper förrän under året som gått. Jag pausade några månader eftersom livet kom emellan, och jag inte visste hur jag ville att boken skulle sluta. Jag fastnade i jämförelsefällan och tänkte att andra skriver mycket bättre, roligare, snabbare… och ingen kommer gilla den. Men så för ett par månader sedan lät jag ett par personer läsa boken, trots att den är ofärdig, och jag fick så fin och bra feedback att nu kan jag faktiskt säga att jag bara har slutet kvar. Om ingen kommer läsa den eller gilla den gör egentligen ingenting (även fast jag såklart hoppas på att folk kommer tycka om den), eftersom jag känner att det är en bok jag ”måste” få ur mig, för min egen skull.

Älskade skrivflow!

Det är så himla roligt att skriva, speciellt när jag kommer in i det där härliga skrivflowet! Jag önskar att jag var en person som skrev snabbare när det gäller bokskrivandet, en som vet vilken väg karaktärerna kommer ta och var den kommer sluta redan innan jag börjar skriva. Men jag har insett att den här boken behövt den tid det tagit. Jag har inte kunnat skynda fram historien, för den har till stor del skrivit sig själv, hur konstigt det än kan låta för den som inte skriver. Det är otroligt spännande att boken blir till liv under mina fingrar och att något djupare skapas än jag hade tanken på från början. Det kanske går snabbare med de andra böckerna jag tänkt skriva, nu när jag vet hur jag och själva processen fungerar? När Katja var här för ett par veckor sedan bollade vi boktankar och hon påminde mig att fortsätta själva grundtanken till att jag ville skriva den här boken, men som jag av någon anledning ändå inte uttryckt tillräckligt tydligt i skrivandet. Nu när jag går igenom det jag skrivit och kompletterar med det vi pratat om känns det mycket roligare igen och öppnar upp för ännu fler böcker framöver 😉

Vad handlar boken om då?

Jag skriver om tre unga kvinnors liv, där dejting och kärlek är den centrala delen. Tanken från början var att det skulle vara en rolig bok, men det var innan jag insåg hur svårt jag har att skriva roligt 😛 Så boken har blivit djupare än jag tänkte från början, med lite om hjärtesorg, utbrändhet med mera också. Jag vill gärna sätta den i ”feelgoodfacket” ändå, och det är så jag vill att de som läser ska uppfatta den som också. Hoppas de håller med 😉

Lite skrivhjälp på vägen

Mitt mål just nu är att få klart ett första utkast senast på tisdag nästa vecka, och sedan skriva ut den igen och gå igenom den mycket mer noggrant. Jag skriver ner idéerna för hand men skriver boken på min HP-dator (även fast det hade varit kul att skriva på en gammal skrivmaskin 🙂 ).

Förutom all värdefull feedback jag fått från de som fått läsa det jag skrivit hittills, lektörsläsningen av några sidor som jag vann av Marita Brännvall under (den svenska) sommaren och genom bra artiklar i Tidningen Skriva så har jag fått så mycket hjälp av den där kursen (på engelska) som jag skrivit om tidigare, nu med den nya titeln ”40 days to a finished book” av Leonie Dawson (annonslänk). Det tog ju uppenbarligen mer än 40 dagar för mig 😉 Men där fick jag in en bra vana att skriva ett visst antal ord om dagen, en massa pepp och hejarop, och i slutet av kursen fick jag lära mig mer om fördelar och nackdelar med att självpublicera och ge ut boken via ett förlag m.m.. Gruppen ”Författare på Facebook” har också hjälpt mig, även fast jag inte varit så aktiv där själv än. Jag inväntar mer feedback från en vän och jag är väldigt förväntansfull och glad över att en lektörsstudent också ska ge feedback på några sidor 😀

Jag har lärt mig otroligt mycket om bokskrivande och hur jag själv fungerar som författare under det här året. Så, fram till idag har jag skrivit 55 464 ord. Mitt mål är runt 60 000 ord, men det är möjligt att jag kommer inse att det är för långt eller alldeles för kort när jag väl når dit. Uppföljning kommer 🙂

Internetstrul

Senaste 1-2 veckorna har vårt wifi strulat mer än vanligt… det försvinner för en stund, kommer tillbaka en stund och sedan försvinner det igen. Det är väldigt frustrerande (speciellt eftersom jag älskar att titta på inspirerande webinar och prata med vänner och familj hemma via Messenger och Skype – och dessutom coachar några ”provklienter” på det sättet också), men what to do? Det funkar inte mycket bättre att koppla mobilinternetet till datorn heller, för det internetet funkar inte heller smärtfritt. Jag skulle egentligen bli coachad av en fantastisk företagscoach för ett poddavsnitt idag, men jag var tvungen att ställa in. Så tråkigt!

Fint ändå att jag som är Telstrakund nyligen fått 10 GB extra internet på grund av den där viruskrisen (herregud vad jag är trött på allt prat om det, så jag kommer inte ens nämna det vid namn).

Jag har påbörjat ett gäng bloggutkast, men vi får se hur det går med uppdateringen framöver om wifi:t fortsätter vara såhär opålitligt. Jag har hört en teori om att internet kommer försvinna helt under 1-10 april… Hoppas det bara är en konspirationsteori 😉

Jag har tagit det säkra före det osäkra och lyckats laddat ner några filmer och serie i offlineläge på Netflix, ifall ifall det nu skulle behövas. Tipsa gärna om något bra du sett! 🙂

Tack för idag (och ursäkta mitt tjuriga inlägg… Humöret är inte helt på topp idag 😛 )

PS Det är verkligen slut på toapapper i den här staden. Seriöst alltså? Min IBS-mage blir mer nervös än vanligt av sånt här… Hmmmm.

5 platser jag vill besöka

Nu när UD avråder från alla resor utomlands och både Sveriges och Australiens gränser stängts (för de flesta, med undantag för bland annat respektive lands egna medborgare) under minst ~30 dagar framöver roar jag mig med att fundera på vilka platser jag vill besöka någon gång i mitt liv. Om det inte funkar att resa fysiskt går det ju alltid att resa i tanken 🙂 (Jag får för övrigt inte lämna Australien just nu eftersom jag är på ett ”bridging visa”), så för min del trivs jag finfint just där jag är 🙂

Skottland: Ända sedan jag såg ”Outlander” har jag haft ett stort sug efter att besöka Skottland, njuta av den vackra naturen och deras fantastiska whisky (som jag gillat sedan låååångt innan ”Outlander”. Lite extra nyfiken på Sam Heughens whisky (han som spelar den galet snygga Jamie i serien). Det är liksom något så romantiskt och vackert med Skottland och alla gamla ruiner och byggnader som tilltalar mig.

Fotograf: Toni Moeckel

Irland, av liknande anledningar som ovan egentligen: naturen och den goda ölen. Älskar Guinness! Jag tror att både skottar och irländare är härliga, sociala och jordnära människor med gott om humor dessutom, och kan se mig och Joel vandra i den vackra naturen och ta en öl eller whisky (eller två) med roligt sällskap på en mysig pub.

Fotograf: Rory Hennessey

Hawaii: Vackra stränder, palmer, surf, härligt väder, lomi lomi-massage…

Fotograf: Jordan McQueen

Island: Jag har velat besöka Island sedan jag såg bilder därifrån första gången. Wow alltså! Naturen där verkar helt fantastisk och jag drömmer om att få se norrsken.. Desutom gillar jag Sigur Rós och tanken på isländska serier och filmer (även fast jag inte fastnat för någon riktigt bra än – tipsa gärna!). Tänk att få bada i den Blå Lagunen och andra varma källor.. aah! Heaven.

Fotograf: Marc Marchal

Japan och Sydkorea. Okej, det är två länder, men Sydkorea får vara ett bonusresmål 😉 Lika mycket som jag vill se körsbärsträden blomma och testa sushin i Japan vill jag shoppa skrivpyssel både där och i Sydkorea. Jag älskar att skriva brev och de har sååå fina brevpapper, washitejp, pennor (Muji är mina absoluta favoritpennor!) och annat roligt. Dessutom har jag fått ett stort intresse för asiatisk kultur och livsstil sedan jag pluggade flera Asien-fokuserade kurser inom min kandidatexamen i Internationella Relationer, och jag är nyfiken på hur städerna och landsbygden ser ut.

Fotograf: Sora Sagano

Det går kanske att ana ett tema här… Jag är lite extra sugen på vackra och lugna naturupplevelser just nu. Det kommer även en ”favoritresmål i Australien-lista” framöver!

Var hade du gärna rest nu, om du kunnat? Dela gärna med dig av din topp 5-lista i kommentarerna 🙂

Archie Roach på Writers’ week

Mitten på februari till mitten på mars är verkligen högsäsongen för flera festivaler här i Adelaide. Så, jag passade på att besöka Writers’ Week på Adelaide Festival för ett par veckor sedan, för att lyssna på Archie Roach. Archie är en australiensisk ikon som är en av dem som stals från sina familj och sattes i en ”vit” australiensisk familj när han var två år. Han har nyligen gett ut en biografi, är en känd musiker, en förkämpe för aboriginska rättigheter och en stark röst för Stolen generations. Vi var över 500 personer som andäktigt lyssnade på vad han berättade (de få tomma stolarna fylldes upp snabbt).

”Bokpratet” pågick en timme. En journalist ledde samtalet framåt med intressanta frågor och funderingar, och Archie berättade om hans uppväxt, hur han återfann sina syskon (som han inte visste att han hade) när han var femton, att han fastnade i alkoholens våld, om hans musik, bok och även lite om hans hälsa (han har lungcancer). Archie hade en fascinerande förmåga att använda humor och att få folk att skratta trots det tunga han gått igenom.

I slutet fick publiken ställa frågor och han gav kloka, eftertänksamma och inspirerande svar till alla. Den sista personen som pratade var en maorikvinna (från Nya Zeeland) som lagt märke till alla fina skyltar m.m. runt omkring i Adelaide som erkänner aboriginska platser osv här, men att väldigt lite görs för att faktiskt stärka aboriginernas rättigheter och ställning i Australien, till skillnad från hur det är på Nya Zeeland. Det håller jag verkligen med om. Jag har fått höra en del sorgliga historier eftersom släkten på min sambos mammas sida också har aboriginskt ursprung, och samma inspirerande driv i mänskliga rättighetsfrågor som Archie. Jag är så oändligt tacksam över att få ha denna underbara extrafamilj i mitt liv, och önskar att mycket mycket mer kunde göras för att få bort ojämlikheterna och orättvisorna i det australiensiska samhället som allt för många aboriginer går och har gått igenom.

Archie Roach

Archies historia berörde mig verkligen, och jag märkte hur de andra i publiken inte heller lämnades oberörda. Jag är väldigt sugen på att läsa hans bok ”Tell me why”.

Känner du till Archie?

Vilken bok är du sugen på att läsa just nu?

Polisutdrag till visumansökan

Jag och Joel ansökte om partnervisum för 14 månader sedan (15 januari 2019 för att vara exakt) och det är en himla massa dokument som måste skickas in (eller ja, laddas upp eftersom det görs elektroniskt), både direkt vid ansökan och under tiden ansökan bearbetas.

Ansökningstiden har förlängts med några månader varje gång jag kikat in på immigrationssidan, och idag stod det att väntetiden är 24 – 31 månader. (Jag tror den låg på 18-26 månader när vi ansökte.) En sak jag kan ha varit lite för snabb med att göra när vi ansökte var att genomgå en hälsoundersökning. Jag tror att resultatet bara är giltigt ungefär ett år, vilket innebär en risk att jag måste göra om den igen. Jag blev så stressad av att det stod att jag var tvungen att genomgå den varje gång jag loggade in på mitt ”immi-konto”, så jag bestämde mig för att göra den ändå. Håll tummarna för att jag inte behöver om den och inte behöver berätta för er om att det är lätt att vara efterklok 😛 Den kostade drygt 3500 kr…

Idag har vi äntligen tagit tag i en grej som vi förhoppningsvis inte är för tidiga med; utdrag ur polisregistret härifrån Australien. Vi har även skickat efter ett utdrag från den svenska polisen i Joels namn (jag var lite väl snabb med att fixa en i mitt namn förra året också, så vem vet, jag kanske måste skicka efter en ny framöver?). Det var tack och lov billigare än jag förväntat mig: ca $42 per utdrag från Australian Federal Police (ca 260-265 kr) och 225 kr + porto från den svenska polisen. Det känns såå skönt att äntligen ha tagit tag i det! Nu är det ”bara” ett enormt chattdokument + lite bilder kvar att ladda upp. (Chattdokumentet är ett av bevisen på vår kontakt när vi varit ifrån varann – vi var ifrån varann i mer än ett år under en period och det blev myyyycket chattande då, hehe. Tro mig när jag säger att det tar en halv evighet att gå igenom…).

En gammal favoritbild från julen 2013. Vi firade med Joels släkt i Port Augusta, och vi ser oförskämt svala ut med tanke på att det var 50 grader varmt den julen (!!!).

Jag kommer skriva ihop en partnervisumguide framöver som jag självklart kommer dela med mig lite av här med när den är klar. 🙂

Har du någon erfarenhet av att söka partnervisum/sambovisum eller liknande, och var?

Yabarra – Dreaming in light

Nu under Fringefestivalen anordnas en del spännande event runt omkring i stan. Det jag allra helst velat se är ”Yabarra – Dreaming in light” som finns på Tandanya, ett galleri med vacker aboriginkonst här i stan. (Jag och Joel hade förresten vår första dejt på just Tandanya :)) Så, i onsdags drog jag med mig Katja dit . Wow så bra det var! Det är förmodligen främst riktat till barn, men ääh… Jag var minst lika road som de var 😀

”Dreamtime” (drömtid) inom aboriginkulturen är som en del av skapelseberättelsen, då drömvarelser gick runt på jorden och skapade växter, djur osv med hjälp av sång. Utställningen baserades alltså på det, med hjälp av ljud-, rök- och ljuseffekter.

(Fotograf: Katja)
(Fotograf: Katja)
(Fotograf: Katja)

(Det är lite svårt att höra på vissa videor, på andra är ljudet lite för högt… Sorry 😛 )

Min favorit:

Häftigt, va? Gillar du också sånt här? 🙂

(ingen) Brist på toapapper

Hyllorna länsas tydligen på toapapper här i Adelaide just nu, precis som desinfektionsmedel. Jag har sett många bilder på tomma toapappershyllor i matbutikerna, men har inte sett nån toapappersbrist här där vi bor. Vi har nog så vi klarar oss ett tag ändå, hehe…

Anledningen? Ifall folk blir smittade med Coronaviruset och måste vara hemma i 14 dagar. (Även fast vår anledning är att jag gärna köper storpack när det är på extrapris, och glömde att vi redan hade ett storpack hemma så köpte på mig mer… Oops!)

HÄR kan du läsa en artikel om hysterin här borta. Är toapappershysterin lika stor i Sverige? 😛

En riktigt bra dag

Den här onsdagen har varit riktigt bra! Jag har hängt på stan hela dagen och upplevt en hel massa roligt med Katja (ääääntligen är hon här igen!). Min stegräknare visar på 11 km och ca 16500 steg, och jag är väldigt trött just nu… men vill dela denna sjungande banan med er innan jag går och lägger mig. Inget överraskar när jag är i Rundle Mall längre (huvudshoppinggatan i Adelaide), men alltså… När Fringefestivalen pågår får man verkligen se sånt man aldrig trodde man skulle se mitt i stan 🙂 Älskar Adelaide, haha.

Lunch på IKEA och städsöndag

Igår lunchade vi med Joels mamma och två av hans systerbarn på IKEA. Det var tokmycket folk överallt, och bönorna var kalla, men det var en väldigt god lunch annars 🙂

Lax med grönsaksmedaljonger och hollandaisesås

Så roligt att gå runt och kika med systerbarnen förresten. Jag drogs med i fyraåringens sätt att se allt för första gången, och jag var lika exalterad som hon var över att hitta ”gömda” skatter i lådor och annat, haha. Hittade en del böcker på svenska men med australiensiska omslag. Får man låna böcker från IKEA tro?

Dessutom var det sommarens sista dag. Så fort det har gått! Men värmen håller i sig, idag (söndag) har det förvisso regnat men varit sköna 27 grader. Det har varit ganska kyligt i februari, men det verkar bli lite varmare igen nu, trots att det officiellt är årets första höstdag här idag.

Söndagar är oftast städdag här, så idag har jag diskat, städat toan och dammsugit. Joel har hjälpt till att vika tvätt och sedan varit iväg och jobbat hela kvällen. Dessutom håller jag på att skapa min första hemsida! Så spännande! Tack vare en god vän har jag kommit på en till entreprenörsinriktning jag vill jobba med, därav hemsidan (som hon också tipsade om). Berättar mer när den är klar 🙂

Vad har du hittat på i helgen och hur är vädret där du bor?