Till minne av en vän

Under många år hade jag en tysk brevvän. Hon vad fascinerad av Sverige och skrev på svenska, och vi skrev verkligen om allt till varandra. Hon älskade en typ av svensk musik som jag inte gillade speciellt mycket då – t.ex. svenska folkvisor, folkmusik och sådant. Nu gillar jag faktiskt en del av det, speciellt ”Vårvindar friska” ❤ Denna version är en av mina favoriter:

Hon älskade tidningen Lira, där det alltid medföljer en CD-skiva, så jag brukade skicka med den i mina brev eller som en extra julklapp. Jag föredrog Rammstein och tysk rock eller pop dock, som Sportfreunde Stiller 😛 Vi brukade även bränna skivor till varann, haha.

Efter många års skrivande förändrades något. Hon blev sjuk i samband med eller efter att hon fick barn och skrev att hon var jättetrött, deprimerad och att benen krånglade. Hon som spelat volleyboll i många år kunde inte spela längre. Hon skickade bilder på sonen och skrev om hur kul det var att se alla hans framsteg, och trots att hon var lycklig över att ha blivit mamma var det något som inte stämde. Jag ville åka och hälsa på henne i Tyskland och ångrade att vi inte lyckats få till att ses nån av de gånger hon och hennes man varit i Sverige, men så slutade hon höra av sig. Jag blev orolig och funderade mycket på om något hade hänt. Jag kanske kunde åka dit och överraska henne? Jag skrev brev men fick inget svar, och tänkte att hon kanske var för trött eller hade för ont för att kunna skriva. Tankarna snuddade såklart vid om något värre hade hänt, men jag tänkte att om något allvarligt hänt borde väl hennes man kontakta mig på något sätt? Dessutom har vi haft perioder då det dröjt mellan breven – livet kommer mellan ibland.

För ett par veckor sedan började jag tänka mycket på henne igen. Jag saknar kontakten vi hade och de fina, långa brev vi skrev till varann, så jag skickade ett vykort till henne där jag skrev med min adress och mailadress. Lustigt nog kommer jag fortfarande ihåg hennes adress helt utantill. Jag förväntade mig egentligen inget svar, det var flera år sedan vi hördes (runt 2014-2015 tror jag)… men så idag fick jag ett mail från hennes man. På ett sätt är jag inte överraskad, men en del av mig är förkrossad just nu. Han skrev att sjukdomen hon fått visade sig vara en extremt ovanlig sjukdom – sporadic fatal insomnia – vilket upptäcktes först efter hennes död. Han skrev även att deras barn var 9 och 5 år nu. Jag hade ingen aning om att de fått en till ❤ Åh. Så ledsen, men så tacksam över alla de års vänskap vi fick genom breven.

Vila i frid, min vän.