Jag har just sett klart första säsongen av den underbara serien ”Emily i Paris” på Netflix. Den handlar om Emily som bor i Chicago och som blir skickad till Paris för att jobba där ett år, på en PR-byrå som hennes företag i Chicago köpt upp. Väl i Paris uppstår en massa kulturkrockar och oskrivna regler som hon försöker förstå sig på (och det förekommer en hel massa snygga killar, vin, skumpa och croissanter såklart)!
Det är hög igenkänning för min del med vissa saker – som att vissa saker pratar man inte om på fester eller middagar, vissa saker säger man och annat säger man inte i helt vanliga situationer osv. Jag trodde att Australien var hyfsat likt Sverige på det sättet, men njaa. Jag lär mig fortfarande 😛 och jag tror att det skiljer sig från person till person också. I Paris pratar man tydligen inte om jobb på middagar eller fester, och det verkar lite si och så med det här – vissa anser det vara helt okej och andra inte alls. Det får mig att fundera lite på alla oskrivna regler som finns i Sverige, som vi tar för givet, men som säkert ter sig helt främmande för folk från andra länder. T.ex. att man inte ska gå in med skorna på – det håller jag hårt på även här, och tack och lov är Joel okej med det, men typ ingen annan 😛 Jag tycker det känns väldigt ovant och konstigt att gå in med skor på hos andra också; jag vill ju inte skita ner nånstans… Dessutom verkar männen i Paris otroligt flirtiga och det spelar inte så stor roll om man har en partner eller inte. SÅ flirtiga är de inte här…
Vad har du stött på för oskrivna regler eller kulturkrockar när du varit utomlands?
Next stop Australia 