Brandröken fyller min näsa och jag får panik. Brinner det? Jag hoppar yrvaket upp ur sängen och inser snabbt att det inte kommer från vår lägenhet. Jag tittar ut och ser att himlen är helt grå och ”askig”, och när jag öppnar ytterdörren slår en stark lukt av brandrök emot mig. Jag stänger fort och kollar så att alla fönster är stängda, och stänger det enda fönstret som varit öppet (i badrummet). Några timmar senare är röklukten borta, och senare under dagen får jag veta att branden varit 600 meter från Tia & James nya hus (de jag bodde med mitt första studieår i Adelaide) i Adelaide Hills. Tack och lov var de inte hemma och huset är oskadat. Det har alltså brunnit i ”hillsen” i ett par dagar, vilket är ca 2 mil från oss.
Detta var under gårdagen och tack och lov började det ösregna några timmar efter att jag vaknat, och sedan fortsatte det ösa ner hela dagen. Tack vare det och över 400 brandmäns ihärdiga arbete är branden släckt. Det är en sån grej jag inte vant mig vid här än; att sommaren innebär stor brandfara – speciellt i Adelaide Hills, där det finns stora grönområden med skog och annan växtlighet. Jag är innerligt tacksam att vi haft en hyfsat sval sommar hittills och att vi inte sett en upprepning på förra sommarens ”black summer” med enorma skogsbränder. (Det har förvisso varit 41 grader under helgen, men idag är det bara 20-24 grader igen.)
Flygande insekt på besök
En annan sak jag aldrig kommer vänja mig vid är alla insekter här. I förrgår kunde jag inte sova och låg och läste ganska sent. Jag har just blivit myggbiten på ena tutten (haha) och i armhålan och det kliar som f-n. Plötsligt känner jag något i håret. När jag för handen över håret för att se vad det är (det skulle ju kunna vara en hårslinga som helt plötsligt får för sig att byta plats när jag rört på mig) så känner jag något som absolut inte ska vara där. Jag sveper bort vad det nu är med handen och hoppar skrikandes upp från sängen. Tur Joel också är vaken, annars hade jag nog gett honom en hjärtinfarkt med mitt skrikande, haha. Jag ser hur insekten rör sig på min kudde och försvinner. Paniken liksom, aldrig att jag vågar sova där innan insekten är borta!
Jag kallar på förstärkning (Joel alltså) och jag beväpnar mig med en insektsspray, men insekten är borta och Joel undrar lugnt och vänligt om jag kanske inbillat mig 😛 Plötsligt dyker den upp någon helt annanstans i rummet och till slut får vi död på den. (Jag gillar inte att döda insekter, men de har faktiskt inget i sovrummet att göra, speciellt inte på natten.) Det är en insekt som vi sett två-tre gånger tidigare här i lägenheten, som ingen av oss nånsin sett förut, och Joel kallar det för en ”trädbagge”, så jag gör det man inte ska göra mitt i natten när hjärtat slår i 120 och paniken vägrar ge med sig: googlar vad fasen det är för nåt kryp. Det är tydligen en Eucalyptus longhorned borer som kommer från eucalyptusträden vi har precis utanför sovrumsfönstret. Ofarliga insekter som flyger utan ett vettigt rörelsemönster (tänk dig en mal som flyger fram och tillbaka hastigt och lustigt), men de ses som skadedjur som kan bitas (och det gör tydligen ont och ger en brännande känsla), och denna var lika lång som mitt långfinger + de där äckligt långa spröten. Visst brände det lite i hårbotten ändå, och visst kände jag av ett litet bett? Gaah! Inbillning, tack och lov, men det tog tid innan jag vågade mig in i sovrummet igen och kunde somna… Förut hade jag panik över kackerlackorna, nu har jag svårt att koppla av på kvällarna pga dessa insekter. SUCK!
Jag skippar bilder i det här inlägget av förståeliga skäl; jag vill inte ge dig en massa mardrömmar 😛
nextstopaustralia.com 