En stor skillnad på Sverige och Australien är personalen som jobbar i matbutiker. Det är två saker som skiljer sig väldigt mycket åt:
1) Här i Australien packar kassapersonalen ner varorna till dig
2) De flesta pratar väldigt mycket, haha.
Även fast det är trevligt att få sina varor nerpackade så är det dåligt för de som jobbar. Jag jobbade på ICA i flera år (och älskade det för det mesta; skulle faktiskt gärna jobba där igen!) men en sak som inte är så lattjo är hur monotont just kassaarbetet är. Det är tungt nog som det är, och packar man dessutom ner folks varor blir det en extra belastning.
Men det är främst nr 2 jag vill berätta om idag, nämligen de stora skillnaderna på hur pratig personalen är.
Här är det vanligt med ett ”Hello, how are you” och ibland så är det inte bara en hälsning – folk är genuint pratglada i affärerna här. I måndags var vi på Foodland och eftersom jag har lite hemlängtan så ville jag laga Flygande Jacob. Bacon stod alltså på inköpslistan och när jag såg att det var en sorts bacon som var på extrapris (bland många dubbelt så dyra bacon) slog jag till och tog 2 paket. Väl i kassan gick dem in som $14.40 per styck (ca 100 kr), men på lappen stod det $6.50 (ca 45 kr). Jag frågade om det stämde, och tjejen i kassan var jättetrevlig och sa att det var många som tog fel vara hos dem, speciellt glass (haha). Hon bad en kollega om hjälp och jag sa att det såklart kunde vara jag som tittat fel och att jag i så fall kunde nöja mig med bara ett av paketen om det var så. Hennes kollega kom tillbaka och mumlade något om att det gällde en annan baconsort som var slut, och att jag kunde få detta bacon till extrapriset. Jag blev jätteglad, tackade så mycket, och på väg hem insåg jag att det hade ju stått 250 gram på extraprislappen – och baconen jag tagit var 630 gram. Oops! När man ser ett så bra pris ser man vad man vill se även om man råkar ta fel vara, haha.
Hur som helst: här gav de mig alltså en extra stor rabatt (jag fick två baconpaket billigare än ett paket) för att jag tog fel sort. Förvisso fanns inte den utlovade, billigare sorten, men ändå. I Sverige är jag säker på att de skulle säga ”nej, det är fel sort, tyvärr måste du betala fullpris” – så var det på min tid i alla fall. Kassapersonalen här frågar ofta hur ens dag är och om man har många planer för dagen. Även fast de förmodligen inte bryr sig om svaret så känns det trevligt att någon ändå verkar bry sig, haha. Det är lite som att man blir ”sedd” på ett annat sätt här. (Inser att det bara är på en jätteytlig nivå, men ändå.)
Men, kulturskillnaderna går även åt andra hållet. Joel upplever den svenska ”mentaliteten” som mycket bättre, alltså att personalen inte småpratar (om de ens säger hej). Jag har nog inte reflekterat över det ur ett kundperspektiv, men däremot kunde jag tycka det var roligt att småprata lite de gånger jag själv jobbade i kassan. Det var inte alla som uppskattade det 😅 så jag lärde mig att känna av läget först och låta kunden välja om vi skulle säga mer än bara ett hej eller inte.
Jag vill tillägga att det är väldigt individuellt såklart – viss personal här säger knappt hej, och viss personal i Sverige älskar att småprata, men det är ändå generellt mycket mer småprat här än i Sverige. Det beror så klart även på vilken affär man är inne i.
Vad föredrar du? Att prata med kassapersonalen eller vara tyst när du handlar mat?
PS Maten blev jättegod! Gjorde raggmunkar i söndags, för första gången, som också blev bra. Tror jag har lite hemlängtan för just nu vill jag bara ha svensk mat (och sushi… men det vill jag nästan alltid :)).
nextstopaustralia.com 