Några tankar om kriget 💔

Krig i Europa. Igen. Barn som gömmer sig i källare. Pappor som kanske aldrig kommer hem igen, för att de måste försvara sitt land. Människor som flyr för sina liv.

Jag tror att vi kan enas om att det är helt fruktansvärt, hjärtekrossande och väldigt skrämmande.

I många av de internationella grupperna jag är med i på Facebook skriver flera livrädda ukrainare om att de inte vet hur de ska ta sig därifrån. Många andra erbjuder skydd och en plats att fly till, bland annat i Polen.

Jag kan inte ens föreställa mig vilket trauma det är för alla utsatta och vilka djupa sår som säkert rivs upp bland de som flytt från krig tidigare.

Jag vill så gärna tro att allt kommer bli bra. Att alla krig tar slut. Att inga fler dör. Men det känns jäkligt osäkert när en maktgalen man har tillgång till kärnvapen. Kommer det sluta med Ukraina? Eller är målet ett nytt Sovjetunionen? Hela Europa? Vad väntar? Vill vi veta? Går det att stoppa?

Dystra tankar denna dag. Solen skiner medan regnet faller till marken och åskan dundrar i fjärran. Orden räcker inte till, och jag vet alldeles för lite om den här konflikten för att uttala mig egentligen. Men jag hoppas ändå att hoppet, kärleken, ljuset och freden kommer segra, och att alla snart befinner sig i trygghet… och att Putin slutar med sina dumheter omedelbart.