Fringefestivalen del ett

Sommaren är verkligen festivalernas högtid här i South Australia, inte minst i Adelaide. I år var jag på öppningskvällen av Fringe med ett gäng sweor från Adelaide och Sydney. Det var även första gången jag och Linda träffades (Linda är ordförande här i SAC/Sydney-Adelaide-Canberra) och det var verkligen efterlängtat! Hon är så himla gullig och vi har verkligen klickat.

Under Fringe så lever hela staden upp. Korsningen vid East Terrace spärras av under helgerna så folk kan gå som de vill och det är folk ööööverallt. Tydligen slogs det besöksrekord med en miljon besökare i år.


Vi gick på en helt fantastisk 80-talsshow där publiken sjöng och dansade med till en del av låtarna för glatta livet. Så himla roligt! Älskar 80-talet. Ett liveband spelade och vi fick följa huvudpersonens nostalgitripp tillbaka till sin tonårstid.


Efteråt tog vi en dricka och minglade. Jag som är ganska ny i SWEA träffade många nya ansikten och försöker fortfarande placera rätt namn på rätt person, haha. Sweorna från Sydney var här hela helgen, så vi hann med en hel del (även fast jag inte kunde hänga med på allt). Bland annat lunchade vi på Swedish Tarts i Glenelg och tog en liten promenad ut på piren. Fin helg!


Mina hoods! Glenelg 🙂


Det var tydligen en matfestival där också.

Väldigt trevlig helg! 🙂

Utflykt till Cedars House i Hahndorf

Det händer mycket nu! För ett par veckor sedan hängde jag med på en himla fin utflykt till The Cedars i den mysiga lilla tyska byn Hahndorf med ett härligt gäng Swea-kvinnor.

Vad är The Cedars kan man ju fråga sig. Jo, den talangfulla konstnären Hans Heysen (som föddes i Tyskland men kom till Australien som åttaåring, om jag inte minns fel) flyttade till Cedarshuset/The Cedars med sin fru 1912 och de fick åtta barn ihop (!). Huset har bevarats som det var då (tyvärr fick vi inte ta bilder där inne) och det var som att besöka en annan tid.


Utanför The Cedars-huset

Wow vilket avtryck huset, tavlorna och den vackra naturen runt mig lämnade. Det är lätt att se varifrån han fick sin inspiration till att måla, inte minst från vackra Flinders Ranges. Är det inte coolt hur någon som jag inte ens visste fanns för några veckor sedan kan väcka så mycket tankar och känslor, dessutom ganska djupa och existentiella sådana 🖼🎨

Efter att ha kikat runt i huset och på tavlorna, hängt i målarstudion en stund (där det gick bra att ta bilder) och gått en promenad blev det god picknick och supergod morotstårta 😄 En söndagsutflykt helt i min smak!


Studion där han målade sina tavlor


Utsikt uppe från berget


Naturen däromkring


Picknick!

En dagstripp till kusten

I slutet på mars hälsade vi på ”svärfar” i Middleton. Älskar vägen dit som kantas av fina träd och några små samhällen. Svärfar och hans sambo bor så fint och odlar en massa godsaker (och är grymma kockar!) 😁Älskar trädgården där!

Vi blev bjudna på god lunch, god efterrätt och himla trevligt sällskap; vi hade med oss två av Joels systerdöttrar så vi var ett nätt sällskap på sex personer.

Vi var även nere på stranden en sväng, där det dessvärre fanns hundratals (tusentals?) döda fiskar (karpar) på grund av att Murray river svämmade över för ett tag sedan. Sötvattenfiskar går inte så bra ihop med saltvatten. Det var en surrealistisk upplevelse att gå där bland alla döda karpar och samtidigt se fantastiskt fina rosa och orangea snäckskal…

På vägen hem stannade vi till i Port Elliott, där vi varit många gånger tidigare. Denna gång var det ingen surfare i havet, däremot blev jag såååå överlycklig när vi fick syn på ett gäng delfiner som hoppade runt och lekte!😍 Försökte fota men lyckades bara fånga ett par fenor. Så magiskt och jag älskar älskar älskar South Australia. Nån som vill komma och hälsa på? 🙂

Oväntat möte på stranden

Halloj bloggen! Det är jag igen! 😉

Jag har en lång lista på saker jag vill blogga om, så jag ska bara se till att hitta tid att skriva också 😊

Det hände en cool sak för några veckor sedan som jag vill dela med mig av. Jag och Joel älskar att gå på strandpromenader och gör det vanligtvis flera gånger i veckan. Så, för några veckor sedan åkte vi en sväng till stranden för att njuta av det fina vädret och gå på en promenad. Den här gången blev lite annorlunda än annars…

Vi gick ner på stranden och lite längre bort såg vi en fiskare och en stor pelikan. Det finns ett ställe i närheten där fiskare brukar sitta och meta och där brukar det hänga lite pelikaner ibland, men jag har aldrig sett någon pelikan nere på stranden. (Hur coolt är det inte att vi kan se pelikaner här för övrigt!)

Vi kom närmare och i ögonvrån såg jag att fiskaren höll i något stort. Jag tänkte att han fångat en riktigt stor fisk och funderade inte mer på det, för jag var så fascinerad av pelikanen som stod där helt lugnt (och förmodligen hoppades på att få lite fisk han med). Vi kom närmare och fiskaren bad oss om hjälp, och plötsligt såg jag att det inte alls var en fisk, det var en albatross som fastnat i hans fiskelina och i en fiskekrok (!). Fiskaren hade fått napp men så stal albatrossen fisken och fastnade själv på kroken istället. Joel hjälpte till att plocka bort kroken men linan satt så pass insnurrad i albatrossens vinge att det var svårt att få loss den; dessutom hade en del av linan fastnat i en knut som tycktes omöjlig att få upp. Jag provade jag med. Albatrossen var helt lugn, tack och lov… och till slut lyckades vi få bort fiskelinan och albatrossen var fri att flyga iväg igen. Pelikanen stod bredvid och tittade på i godan ro.

Det lustiga var att jag tidigare samma dag tänkte att jag vill komma ut i naturen mer och verkligen njuta av det naturen har att erbjuda. Det blev verkligen en närkontakt med naturen redan några timmar senare, hahaha. Livet down under upphör aldrig att överraska 😊