Jag fick nyss höra att den fantastiska programledaren i Masterchef Australia, Jock Zonfrillo, gick bort igår. Så otroligt sorgligt. Han var bara 46 år och dödsorsaken är inte fastställd ännu.
HÄR skriver jag om när han och de andra två programledarna var nya för Masterchef, och HÄR kan du läsa mer om dagens chockerande nyheter.
Var rädd om dig och dina nära ❤
I januari/februari firades det kinesiska nyåret här, och då händer det en massa roligt i Chinatown så vi åkte dit och kollade läget och åt lite street food. Jag låter bilderna tala för sig själva 🙂
Sommaren är verkligen festivalernas högtid här i South Australia, inte minst i Adelaide. I år var jag på öppningskvällen av Fringe med ett gäng sweor från Adelaide och Sydney. Det var även första gången jag och Linda träffades (Linda är ordförande här i SAC/Sydney-Adelaide-Canberra) och det var verkligen efterlängtat! Hon är så himla gullig och vi har verkligen klickat.
Under Fringe så lever hela staden upp. Korsningen vid East Terrace spärras av under helgerna så folk kan gå som de vill och det är folk ööööverallt. Tydligen slogs det besöksrekord med en miljon besökare i år.
Vi gick på en helt fantastisk 80-talsshow där publiken sjöng och dansade med till en del av låtarna för glatta livet. Så himla roligt! Älskar 80-talet. Ett liveband spelade och vi fick följa huvudpersonens nostalgitripp tillbaka till sin tonårstid.
Efteråt tog vi en dricka och minglade. Jag som är ganska ny i SWEA träffade många nya ansikten och försöker fortfarande placera rätt namn på rätt person, haha. Sweorna från Sydney var här hela helgen, så vi hann med en hel del (även fast jag inte kunde hänga med på allt). Bland annat lunchade vi på Swedish Tarts i Glenelg och tog en liten promenad ut på piren. Fin helg!
Mina hoods! Glenelg 🙂
Det var tydligen en matfestival där också.
Väldigt trevlig helg! 🙂
Det händer mycket nu! För ett par veckor sedan hängde jag med på en himla fin utflykt till The Cedars i den mysiga lilla tyska byn Hahndorf med ett härligt gäng Swea-kvinnor.
Vad är The Cedars kan man ju fråga sig. Jo, den talangfulla konstnären Hans Heysen (som föddes i Tyskland men kom till Australien som åttaåring, om jag inte minns fel) flyttade till Cedarshuset/The Cedars med sin fru 1912 och de fick åtta barn ihop (!). Huset har bevarats som det var då (tyvärr fick vi inte ta bilder där inne) och det var som att besöka en annan tid.
Utanför The Cedars-huset
Wow vilket avtryck huset, tavlorna och den vackra naturen runt mig lämnade. Det är lätt att se varifrån han fick sin inspiration till att måla, inte minst från vackra Flinders Ranges. Är det inte coolt hur någon som jag inte ens visste fanns för några veckor sedan kan väcka så mycket tankar och känslor, dessutom ganska djupa och existentiella sådana
Efter att ha kikat runt i huset och på tavlorna, hängt i målarstudion en stund (där det gick bra att ta bilder) och gått en promenad blev det god picknick och supergod morotstårta En söndagsutflykt helt i min smak!
Studion där han målade sina tavlor
Utsikt uppe från berget
Naturen däromkring
Picknick!
Halloj bloggen! Det är jag igen! 😉
Jag har en lång lista på saker jag vill blogga om, så jag ska bara se till att hitta tid att skriva också 😊
Det hände en cool sak för några veckor sedan som jag vill dela med mig av. Jag och Joel älskar att gå på strandpromenader och gör det vanligtvis flera gånger i veckan. Så, för några veckor sedan åkte vi en sväng till stranden för att njuta av det fina vädret och gå på en promenad. Den här gången blev lite annorlunda än annars…
Vi gick ner på stranden och lite längre bort såg vi en fiskare och en stor pelikan. Det finns ett ställe i närheten där fiskare brukar sitta och meta och där brukar det hänga lite pelikaner ibland, men jag har aldrig sett någon pelikan nere på stranden. (Hur coolt är det inte att vi kan se pelikaner här för övrigt!)
Vi kom närmare och i ögonvrån såg jag att fiskaren höll i något stort. Jag tänkte att han fångat en riktigt stor fisk och funderade inte mer på det, för jag var så fascinerad av pelikanen som stod där helt lugnt (och förmodligen hoppades på att få lite fisk han med). Vi kom närmare och fiskaren bad oss om hjälp, och plötsligt såg jag att det inte alls var en fisk, det var en albatross som fastnat i hans fiskelina och i en fiskekrok (!). Fiskaren hade fått napp men så stal albatrossen fisken och fastnade själv på kroken istället. Joel hjälpte till att plocka bort kroken men linan satt så pass insnurrad i albatrossens vinge att det var svårt att få loss den; dessutom hade en del av linan fastnat i en knut som tycktes omöjlig att få upp. Jag provade jag med. Albatrossen var helt lugn, tack och lov… och till slut lyckades vi få bort fiskelinan och albatrossen var fri att flyga iväg igen. Pelikanen stod bredvid och tittade på i godan ro.
Det lustiga var att jag tidigare samma dag tänkte att jag vill komma ut i naturen mer och verkligen njuta av det naturen har att erbjuda. Det blev verkligen en närkontakt med naturen redan några timmar senare, hahaha. Livet down under upphör aldrig att överraska
Jag har haft fullt upp med jobb sedan sist, därav tystnad här inne. (Förlåt!) Detta har i alla fall hänt:
Det har hänt mer grejer, men det kommer i några separata inlägg framöver 😊 Vad händer hos dig?
Yum Cha
För några veckor sedan bjöd ”svärmor” oss på lunch på ett kinesiskt ”Yum cha”-ställe i Chinatown. Det var tur att hon hade bokat bord, för det var lång kö utanför och helt fullsatt där inne.
Det är verkligen en upplevelse att gå på den typen av restaurang! Det finns flera sådana restauranger här och det var första gången både jag och Joel besökte just denna. Det är som att vara på en restaurang och en marknad samtidigt. Man sitter vid ett runt bord och så kommer det servitriser och servitörer med mat och frågar om man vill ha vad de nu håller i, till exempel räkdumplings (mina favoriter!), dumplings med andra fyllningar (som köttfärs), friterad bläckfisk (något jag avskytt förut men faktiskt gillar nu), fläsk och allt möjligt gott (och en del märkligt också). När man tackar ja ställer de ner det på en stor, rund glasskiva man kan snurra på och skriver ner det på ett långt kvitto. Sedan får den som hinner ta maten först njuta av den, typ. 😛 HÄR kan du se bilder på några av rätterna de erbjuder (jag fick inte så bra bilder, hehe). Väldigt gott! 😊 Har du ätit yum cha? Vilka är dina favoriter?
Swedish Tarts
En annan dag passade jag på att luncha på det svenska caféet Swedish Tarts när jag ändå var i närheten för andra ärenden. Det blev min favoriträtt: pannkakor med lax och kapris. Så himla gott! 😍
Eftersom det var semmeldagen i samma veva blev jag glatt överraskad av att se att det fanns semlor där med, så köpte med en som jag delade med Joel. Vanligtvis brukar jag bara äta semlor med vaniljkräm istället för mandelmassa; jag gillar verkligen inte mandelmassa… men vad gör man inte när man saknar Sverige och dränks av semlor i Facebookflödet 😉 Hur gillar du dina semlor?
Nu är det våfflor som gäller istället, men har inget våffeljärn så det får jag vänta med tills jag kommer dit. Och på tal om mat så börjar det en ny ”Masterchef Australia”-säsong här snart, med fokus på ”fans och favoriter”. Det ska bli kul! 🙂
En stor skillnad på Sverige och Australien är personalen som jobbar i matbutiker. Det är två saker som skiljer sig väldigt mycket åt:
1) Här i Australien packar kassapersonalen ner varorna till dig
2) De flesta pratar väldigt mycket, haha.
Även fast det är trevligt att få sina varor nerpackade så är det dåligt för de som jobbar. Jag jobbade på ICA i flera år (och älskade det för det mesta; skulle faktiskt gärna jobba där igen!) men en sak som inte är så lattjo är hur monotont just kassaarbetet är. Det är tungt nog som det är, och packar man dessutom ner folks varor blir det en extra belastning.
Men det är främst nr 2 jag vill berätta om idag, nämligen de stora skillnaderna på hur pratig personalen är.
Här är det vanligt med ett ”Hello, how are you” och ibland så är det inte bara en hälsning – folk är genuint pratglada i affärerna här. I måndags var vi på Foodland och eftersom jag har lite hemlängtan så ville jag laga Flygande Jacob. Bacon stod alltså på inköpslistan och när jag såg att det var en sorts bacon som var på extrapris (bland många dubbelt så dyra bacon) slog jag till och tog 2 paket. Väl i kassan gick dem in som $14.40 per styck (ca 100 kr), men på lappen stod det $6.50 (ca 45 kr). Jag frågade om det stämde, och tjejen i kassan var jättetrevlig och sa att det var många som tog fel vara hos dem, speciellt glass (haha). Hon bad en kollega om hjälp och jag sa att det såklart kunde vara jag som tittat fel och att jag i så fall kunde nöja mig med bara ett av paketen om det var så. Hennes kollega kom tillbaka och mumlade något om att det gällde en annan baconsort som var slut, och att jag kunde få detta bacon till extrapriset. Jag blev jätteglad, tackade så mycket, och på väg hem insåg jag att det hade ju stått 250 gram på extraprislappen – och baconen jag tagit var 630 gram. Oops! När man ser ett så bra pris ser man vad man vill se även om man råkar ta fel vara, haha.
Hur som helst: här gav de mig alltså en extra stor rabatt (jag fick två baconpaket billigare än ett paket) för att jag tog fel sort. Förvisso fanns inte den utlovade, billigare sorten, men ändå. I Sverige är jag säker på att de skulle säga ”nej, det är fel sort, tyvärr måste du betala fullpris” – så var det på min tid i alla fall. Kassapersonalen här frågar ofta hur ens dag är och om man har många planer för dagen. Även fast de förmodligen inte bryr sig om svaret så känns det trevligt att någon ändå verkar bry sig, haha. Det är lite som att man blir ”sedd” på ett annat sätt här. (Inser att det bara är på en jätteytlig nivå, men ändå.)
Men, kulturskillnaderna går även åt andra hållet. Joel upplever den svenska ”mentaliteten” som mycket bättre, alltså att personalen inte småpratar (om de ens säger hej). Jag har nog inte reflekterat över det ur ett kundperspektiv, men däremot kunde jag tycka det var roligt att småprata lite de gånger jag själv jobbade i kassan. Det var inte alla som uppskattade det 😅 så jag lärde mig att känna av läget först och låta kunden välja om vi skulle säga mer än bara ett hej eller inte.
Jag vill tillägga att det är väldigt individuellt såklart – viss personal här säger knappt hej, och viss personal i Sverige älskar att småprata, men det är ändå generellt mycket mer småprat här än i Sverige. Det beror så klart även på vilken affär man är inne i.
Vad föredrar du? Att prata med kassapersonalen eller vara tyst när du handlar mat?
PS Maten blev jättegod! Gjorde raggmunkar i söndags, för första gången, som också blev bra. Tror jag har lite hemlängtan för just nu vill jag bara ha svensk mat (och sushi… men det vill jag nästan alltid :)).
Hej bloggen!
Jag skulle skrivit mer förra veckan men fick ett nytt frilansuppdrag, så jag hade fullt upp. Här kommer en liten uppdatering av hur förra veckan såg ut och lite om planerna för denna vecka:
En cool insekt, inga fler myggor och nytt uppdrag
Förra veckan var händelserik, speciellt onsdagen. Vi var tvungna att gå upp jättetidigt för att det skulle komma några byggarbetare och fixa våra fönster (äntligen!). Jag har som bekant blivit enormt myggbiten sedan vi flyttade hit för ca 1,5 år sedan och jag har tråkiga ärr lite här och där för att jag inte kunnat låta bli att klia på betten. Men no more! Nu har vi insektsnät för alla fönster, och ingen mygga (eller kackerlacka för den delen) har lyckats ta sig in. Yay! Kackerlackor förresten – vi hade stora problem med dem förra sommaren. Det kom in en hel del, och tack och lov tätade Joel ett ”hål” under vasken + att fastighetsskötaren la gift i huset så de kackerlackor som bott i väggarna (USCH) dog. I år har vi bara haft två kackerlackor här, vilket är stor skillnad från förra året.
På tal om insekter så såg vi en cool en på grannens bil som tycktes dansa (eller gunga) fram. En svensk fotografvän sa att det är nån typ av bönsyrsa:
Har aldrig sett en sån stor innan.
Annat som hände förra veckan var att jag fick ett nytt frilansuppdrag (med att skriva content), jättekul! 🙂 Det är seo-content vilket är ganska nytt för mig, så jag lär mig massor. Förhoppningsvis går det fortare att skriva framöver, när jag är mer insatt i ämnena.
Annars har det blivit några strandpromenader, Joels mamma bjöd oss spontant på lunch en dag (himla trevligt) och jag hade ett sååå bra coachsamtal i fredags. Älskar att coacha 😍 Skrev även en artikel.
Vad händer denna vecka då?
Det blir mycket fokus på skrivande! Jag kommer jobba med contentuppdraget någon dag varje vecka framöver (med undantag för semester möjligtvis). Jag ska även lägga ut inlägg på mitt coach-instagramkonto mer regelbundet, och förhoppningsvis detsamma här på bloggen 😉 Förutom det blir det fokus på e-boken jag börjat skriva, och möjligtvis min roman också. Jag får se hur mycket jag hinner med, helt enkelt.
Annat jag ska göra är att få coaching både på fredag och söndag (av min vanliga coach och en ny coach), kolla på fotboll (säsongen är snart slut här, snyft) och rätta inlämningsuppgifter allt eftersom de skickas in i mina onlineutbildningar. Det är varmt och härligt ute, så det blir nog en del promenader också; har redan gått veckans första promenad 🙂
Vad händer för din del i veckan?
Lägenheten vi bor i nu är på inget sätt en drömlägenhet i mina ögon, men det lustiga är att jag länge velat ha palmer och frangipani utanför fönstret. Och gissa vad – det har vi här. Älskar frangipani och vi har hela tre olika färger här: vit/gul, mörkrosa och gul/rosa:
Hur fina?! (Även fast de redan börjat vissna lite.) Det roliga är att jag fick en frangipani-duschgel av en tysk brevvän i födelsedagspresent, väldigt passande 🙂 Visste inte ens att det fanns.
För några nätter sedan var det ett riktigt åskoväder här också. De är så stora och mäktiga här och jag älskar att titta på dem. Regnet öste ner och även fast åskan var en bra bit bort var det ändå häftigt att se blixtarna lysa upp skyn. Det var lite svårt att filma och vänta in de stora blixtarna, men här är en liten film i alla fall:
Där ser man även palmen utanför mitt rum/kontor 🙂
Jag kommer aldrig glömma det enorma åskovädret som inträffade när jag och Kristin var i Blue Mountains (en regnskog utanför Sydney) 2005. Det var lite läskigt faktiskt, för vi var i regnskogen när det hände och det fullkomligt öste ner regn och det kändes som att blixtarna aldrig skulle ta slut. I värsta fall kunde även linbanan stängas av på obestämd tid, men tack och lov var det ingen fara. Gillar du också åskoväder?
nextstopaustralia.com 