Några tankar om kriget 💔

Krig i Europa. Igen. Barn som gömmer sig i källare. Pappor som kanske aldrig kommer hem igen, för att de måste försvara sitt land. Människor som flyr för sina liv.

Jag tror att vi kan enas om att det är helt fruktansvärt, hjärtekrossande och väldigt skrämmande.

I många av de internationella grupperna jag är med i på Facebook skriver flera livrädda ukrainare om att de inte vet hur de ska ta sig därifrån. Många andra erbjuder skydd och en plats att fly till, bland annat i Polen.

Jag kan inte ens föreställa mig vilket trauma det är för alla utsatta och vilka djupa sår som säkert rivs upp bland de som flytt från krig tidigare.

Jag vill så gärna tro att allt kommer bli bra. Att alla krig tar slut. Att inga fler dör. Men det känns jäkligt osäkert när en maktgalen man har tillgång till kärnvapen. Kommer det sluta med Ukraina? Eller är målet ett nytt Sovjetunionen? Hela Europa? Vad väntar? Vill vi veta? Går det att stoppa?

Dystra tankar denna dag. Solen skiner medan regnet faller till marken och åskan dundrar i fjärran. Orden räcker inte till, och jag vet alldeles för lite om den här konflikten för att uttala mig egentligen. Men jag hoppas ändå att hoppet, kärleken, ljuset och freden kommer segra, och att alla snart befinner sig i trygghet… och att Putin slutar med sina dumheter omedelbart.

PS Jag kom att tänka på detta inlägg jag skrev 2019 när jag lyssnade på en munk om att heala världen. Kanske dags att prova det igen.

Juldagen

Juldagen blev en fin dag! Vi började med jullunch med ”svärmor” och hennes man med ”svåger” och hans familj + fyra systerbarn, som jag skrev om i julaftonsinlägget. Eller ja, det började med en lång väntan faktiskt, innan julklapparna öppnades och sedan blev det lunch 🙂 Jag fick fina julklappar i år igen, jag måste varit snäll 🙂

Jag fick ett par hörlurar från Joel som jag velat ha jättelänge. Det är egentligen gaming-hörlurar som är bra när man spelar dataspel, men han har nog tröttnat på att jag lånar hans hela tiden så nu har jag äntligen ett par egna 😀 Perfekt när jag pratar i telefon/har videosamtal eller lyssnar på något spännande webinar.

(Bild lånad härifrån)

Jag fick även denna klänning av märket W Lane av ”svärmor” (där jag lånat bilden):

Och så fick jag lite annat smått och gott, som ett fantastiskt doftljus och en fin ljushållare m.m. Vi fick en gemensam julklapp också: ett pussel med perfekt tema 😉 som ska bli roligt att lägga:

Bilden och pusslet finns här.

Inte dumt alls! Dessutom har jag fått hur mycket svenskt godis och snacks som helst av fina Tina L och J.Lo! ❤ Så himla, himla gulligt. Blir så glad när jag får något hemifrån ❤

Lunchen var himla god! Det blev min Jansons (som alla gillade, yay!), kyckling, skinka, färska räkor och potatis + pumpa. Det fanns efterrätt också, men alla var sååå mätta så det behövdes inte.

Jag bjuder på en knasig bild på mig och några i min fina aussiefamilj ❤

Efter lunchen åkte vi hem och jag sov någon timme eller två innan vi begav oss iväg till Joels moster Maxine och hennes man för julmiddag, haha. De har pool! Det får stå på min önskelista till nästa år 😉

Fick du några roliga julklappar? 🙂

Emily i paris

Jag har just sett klart första säsongen av den underbara serien ”Emily i Paris” på Netflix. Den handlar om Emily som bor i Chicago och som blir skickad till Paris för att jobba där ett år, på en PR-byrå som hennes företag i Chicago köpt upp. Väl i Paris uppstår en massa kulturkrockar och oskrivna regler som hon försöker förstå sig på (och det förekommer en hel massa snygga killar, vin, skumpa och croissanter såklart)!

Det är hög igenkänning för min del med vissa saker – som att vissa saker pratar man inte om på fester eller middagar, vissa saker säger man och annat säger man inte i helt vanliga situationer osv. Jag trodde att Australien var hyfsat likt Sverige på det sättet, men njaa. Jag lär mig fortfarande 😛 och jag tror att det skiljer sig från person till person också. I Paris pratar man tydligen inte om jobb på middagar eller fester, och det verkar lite si och så med det här – vissa anser det vara helt okej och andra inte alls. Det får mig att fundera lite på alla oskrivna regler som finns i Sverige, som vi tar för givet, men som säkert ter sig helt främmande för folk från andra länder. T.ex. att man inte ska gå in med skorna på – det håller jag hårt på även här, och tack och lov är Joel okej med det, men typ ingen annan 😛 Jag tycker det känns väldigt ovant och konstigt att gå in med skor på hos andra också; jag vill ju inte skita ner nånstans… Dessutom verkar männen i Paris otroligt flirtiga och det spelar inte så stor roll om man har en partner eller inte. SÅ flirtiga är de inte här…

Vad har du stött på för oskrivna regler eller kulturkrockar när du varit utomlands?

Adelaide – en underskattad pärla

Jag blev glad när jag såg Adelaide på andra plats på denna lista över 19 av de mest underskattade städerna i världen. Motiveringen stämmer verkligen: Adelaide är en stad med fantastiska restauranger, gott om konst, bra utbud på livemusik med flera stora festivaler.

Här är en snabbguide över mina favoritrestauranger inne i stan:

Casablabla: en väldigt fint inredd tapasrestaurang där det även erbjuds livemusik och salsalektioner. Maten är fantastisk och drinkarna är riktigt goda. Jag har inte varit där på länge så jag tror att det är dags för ett besök där snart igen!

Knasig historia: en gång jag var där kom det fram en äldre man (runt 65-70 år) och berättade att han målade nakenporträtt. Han gav mig sitt visitkort och tyckte att jag skulle kolla in den och höra av mig om jag också ville bli avmålad. Det ville jag inte 😛 Nedan är en bild därifrån från 2013.

Sushi Train: Min favoritsushirestaurang finns på flera ställen i Adelaide, bl.a två inne i stan och några i ”förorterna”. De har dessutom hemleverans så jag äter deras galet goda sushi alldeles för ofta, haha. Synd att det inte går att beställa ”hand rolls” där, de är mina absoluta favoriter (med lax och avokado).

Enzo’s: Det ligger förvisso inte i centrum men här finns stans absolut bästa pizza (”Enzo’s Special” med parmaskinka). Jag tycker vanligtvis inte jättemycket om pizzorna i Australien, men Enzo’s är bra nära den goda svenska kvalitén med deras vedugnspizzor.

Annars finns det flera goda fish n ´chips-ställen, som The Stunned Mullet i Henley Beach (en av stränderna närmast där vi bor). Den ligger förvisso inte inne i stan men är perfekt för take away.

En gång firade vi en av Joels vänners födelsedag på en Teppanyaki-restaurang i stadsdelen Unley, som tyvärr är permanent stängd. Det var en otroligt häftig upplevelse att äta där och de hade den godaste teriyakilaxen jag nånsin ätit. Sittplatserna var placerade runt själva ”köket” där två kockar lagade maten framför oss, och spexade med att kasta knivar och sånt till varann 😛 Livsfarligt, haha, men de skötte det riktigt bra. Det finns tydligen fler Teppanyaki-restaranger inne i stan, vill definitivt prova fler!

Dessutom älskar jag ”cheese kranskys” som finns på en del caféer/bagerier. Det är i princip en korv med ost i som har ett frasigt ”bröd” runt (där själva ”brödet” är gjort på smördeg eller liknande). Det finns även med chilismak. Galet gott och förmodligen lika onyttigt som gott 😛

Jag har även upptäckt dumplings sedan jag kom hit och älskar dumplings med räkor i. Mums! Det finns många bra dumplingställen här, speciellt på Central Market i Chinatown (gångavstånd från stan).

Perth och Budapest finns också med på listan, och det är två andra städer jag tycker om. Jag funderade på att flytta till Perth när jag planerade mina studier i Australien, men turligt nog blev det Adelaide istället 😉 Perth är fint, de har också bra utbud av restauranger och pubar, men jag tycker väldigt mycket mer om Adelaide.

Jag håller däremot inte med om att Prag är en överskattad stad. Det är en av mina absoluta favoritstäder, men visst, den hade varit ännu bättre om det inte vore för alla turister, så den utnämningen har väl en poäng där. Såhär mycket njuter jag när jag är i Prag, haha:

Vilka ställen har du besökt på listan och håller du med om att den är underskattad/överskattad?

Motstridiga känslor

[Varning för ett ganska deppigt inlägg...]

Mindre restriktioner! Idag lättar Adelaide ännu mer på restriktionerna som införts under pandemin, eftersom det gått så pass bra att hålla virusspridningen nere här. Bland annat så öppnar biografer, museer, skönhetssalonger, gym, restauranger (aaah vad jag saknar att hänga på Sushi Train med Joel, dit ska vi definitivt i veckan!), pubar, caféer m.m. Läs mer HÄR om du vill (på engelska). Jag var på stan förra veckan, för att hämta upp några reserverade böcker från ett bibliotek strax utanför city, och det var sååå mycket folk på stan. Flera affärer som varit stängda ett tag har öppnat upp nyligen igen och jag som inte shoppat på länge kunde inte låta bli att unna mig lite roligt skrivpyssel (scrapbookpapper, fin washitejp och sådant skoj).

Fin feedback på boken. Under gårdagen fick jag ett himla fint lektörsutlåtande på min bok från Gilly, och jag skulle vilja jobba vidare utifrån hennes givande feedback redan idag. Men hjärnan vill inte riktigt, jag känner mig ofokuserad och orolig.

Under tiden i USA… Jag har lite svårt att värja mig från allt som pågår i världen just nu, i synnerhet i USA. En av mina bästa vänner bor i Los Angeles. De får inte gå ut efter klockan 20 på kvällen. Det verkar vara krig mellan polis/militär och demonstranter på flera ställen i USA, även där hon och hennes älskling bor. Trump verkar hetsa till mer oroligheter och det är så skrämmande och helt fruktansvärt med all rasism. Jag är orolig över att hon eller hennes man ska bli utsatta för oprovocerat våld från polis eller någon annan, och just idag kan jag inte koppla bort tankarna på det. Vad händer med världen? Vad kan vi göra för att få stopp på det?

Fotograf: Kelly Sikkema

Härliga minnen från Bali

Jag kan knappt förstå att det redan är sju år sedan jag åkte till Bali! Jag åkte dit (till Seminyak) helt ensam och hade the time of my life! Jag hade ju precis träffat Joel då, så på kvällarna satt jag mest och saknade honom (vi chattade massor!), men oj vilken fantastisk resa det var! Inte minst för att jag helt överraskande fick träffa Ketut Liyer som var med i Elizabeth Gilberts bok (och film) ”Eat, Pray, Love” (som är en av mina absoluta favoritböcker). Så himla roligt, vilken fantastisk människa han var! (Och jag var några kilo lättare då… haha)

Han skrattade mycket, spådde mig och sa bland annat att jag är väldigt smart (haha), att jag passar att jobba med skrivande (!) m.m., jag kommer bli 100 år och tydligen kan jag välja och vraka bland männen. Haha! Jag kommer bli rik och så sa han att jag inte ska gråta utan istället vara glad och må bra, och att jag har väldig tur i livet. Det kan jag verkligen hålla med om Hur sant det övriga är återstår väl att se (fast jag klarar mig fint med den man jag redan har) 😉 Vi pratade om en hel del annat också och jag kommer alltid minnas vårt möte med mycket kärlek och glädje.

Jag hade tänkt att ha en lugn yogavecka men istället blev det en massa härliga adrenalinkickar med några härliga båtturer, snorkling, parasailing, vattenscooter och bananbåtsåkande i Nusa Dua, en hel massa massage, rosenbad, pedikyr, tempelbesök, indonesisk teater, god indonesisk mat, shopping, närkontakt med apor, en stor orm m.m. Det var en väldigt rolig vecka och inga problem alls att åka på egen hand. Jag träffade bl.a ett nygift tyskt par, en australiensisk familj och många trevliga balineser, och jag kände mig aldrig ensam. Det vore sååå kul att åka tillbaka igen! Har du rest ensam eller varit på Bali? Berätta i kommentarerna!

I maj kommer en artikel om min Baliresa i Trustworthy Magazine 😀