Du väger vad du tänker

Jag älskar att gå på föreläsningar och lära mig nya saker (eller bli påmind om sådant jag glömt, haha). När jag såg reklam för ”Du väger vad du tänker” på Instagram blev jag väldigt nyfiken. Namnet på föreläsningen var sådär lagom provocerande och tankeväckande, så jag kände att jag bara måste gå 🙂 Jag anade att det hade med tankens kraft att göra, vilket jag är ett stort fan av, så jag drog med mig min vän Jessica dit. Ingen av oss kände till killen som skulle föreläsa sedan innan, så vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss… Men SÅ bra det var! 🙂

Fredrik Börjesson som höll i föreläsningen överraskade mig med att vara skåning. Av någon anledning tar jag alltid för givet att alla är stockholmare, vet inte varför 😛

Hans föreläsning handlade om hur vi kan bryta vanor och ersätta dem med vanor som är bättre för oss, vår självbild och ett effektivt verktyg för att påminna sig själv om de mål vi vill uppnå och uppnå nya resultat: att skriva ner sitt önskade resultat på en lapp. Så enkelt som så.

Han vävde in personliga historier om hur han själv varit väldigt överviktig en gång i tiden, med mycket skratt och aha-insikter. Jag kan definitivt rekommendera denna föreläsning till andra som gillar personlig utveckling. Jag bär fortfarande med mig inspirationen jag fick efter föreläsningen, och jag ser fram emot att se mitt specifika resultat nästa år 🙂

Andra veckan i Helsingborg

En riktigt fullspäckad vecka!

måndagen fixade jag med lite praktiska saker,  och så gick jag på en väldigt inspirerande föreläsning med Jessica, ”Du väger vad du tänker”. (Mer om föreläsningen i ett kommande inlägg.)

tisdagen fikade jag med min barndomsvän Marlene och fick träffa hennes tvåmånadersbebis Celinn. Så himla söt, och roligt att träffas igen och ta igen allt som hänt senaste året (vilket visade sig vara mycket, och stora nyheter i bådas liv). Spännande! 😊

Tränade aqua tabata med mamma igen. Det är absolut inte lika jobbigt som vanlig tabata, men väldigt kul och skön träning där det faktiskt känns en del i kroppen ändå 😉

onsdagen fixade jag med en hel del praktiska saker igen och tog avsked av en del av mitt vuxna liv i Helsingborg, inte utan lite sorg i hjärtat, men det blir nog till det bättre i slutändan.

På kvällen tränade jag 30 minuter Grit Strenght och 30 minuter HIIT. (Mamma följde med på HIIT-passet och vi är ganska eniga om vad vi tyckte om det… hahaha.) Alltså. Jag tänkte att det inte blir så svårt med bara två halvtimmespass, men efter det andra passet berättade instruktören att halvtimmespassen är 1,5 h pass intryckt på en halvtimme, så njaa… Haha. Har aldrig haft så sjukt mycket träningsvärk i mitt liv som efter dessa två pass, och jag är säker på att de gör mycket bra saker för kroppen om jag tränar regelbundet, men vet inte om jag vågar mig på att träna det igen 😛 Det finns tydligen på LMOD som jag tränar hemifrån (när jag är i Adelaide) också, får se om jag vågar mig på det när ingen ser hur jag flåsar, haha. (Joel då förstås men han har sett mig träna förut, stackarn 😛 )

Torsdagen ägnades faktiskt åt fem timmar på Gekås! Det blev en bussresa dit och även fast jag tyckte att fem timmar var alldeles för lite (!) så kändes det nästan för länge när vi kom dit. Precis som vi kommit in fick jag en jättekonstig smärta som högg till i ryggen/skulderbladet. Det kändes lite som mensvärk men på fel ställe, det kom och gick och jag var tvungen att stanna till varje gång det högg till. Träningsvärk kanske? Det var inte alls kul att gå runt och titta på allt, speciellt som det var galet mycket folk (lite dåligt tajmat att åka när det var höstlov) men tack och lov försvann smärtan efter tre timmar. Det blev lite nya kläder, några böcker, lite smink och schampoo för mig, helt okej ändå och kanske bra att jag inte var så shoppningsugen 😉

fredagen lämnade jag fler blodprov, och så träffade jag Kristin, en annan vän jag känt jättelänge (och som jag åkte till Australien och Nya Zeeland med 2005). Så roligt! Hon bor i Göteborgstrakten numera men hade kommit ner till Skåne med familjen några dagar. Vi åt lunch (eller jag i alla fall); god teriyakilax, på Sugoi på Väla. Vi kikade lite i affärer och pratade en massa. Jättekul!

På Nya Zeeland 2005

Träningsvärken var djävulskt jobbig dock!

Lördagen ägnades i Malmö med mamma, med Börshajen och Andra Farhad. Så intressant att lära sig mer om aktier 😊 Andra var så himla gullig och tog sig tid att prata och svara på frågor mellan föreläsningarna också (och fotas :)). Hon är verkligen en av mina förebilder när det gäller ekonomi och det var så himla bra tajmat att hon hängde i mina hemtrakter just som jag var där.

Lite suddig bild, sorry!
Jag och min fina mamma 😉
Malmö är vackert i höstmörkret

söndagen tränade jag ett danspass, fick härlig fredagsfeeling (haha) och träningsvärken släppte nog lite 😉

Konstutställning i Höganäs

Jag, Jennie och Cecilia möttes upp i Helsingborg och tog bussen till Höganäs för att kika på en konstutställning som vår vän Tobbe arrangerat några dagar efter att jag landat. Han är en barndomsvän och har många järn i elden, trots hans dövblindhet (eller kanske tack vare den?). Förra året satsade han på sin egenskapade Deafblind Challenge då han paddlade från Helsingör till Helsingborg, och i år cyklade han från Treriksröset till Smygehuk. Nästa år kommer SVT visa fyra avsnitt om när han cyklade från Treriksröset till Smygehuk, missa inte det!

Tobbes dövblindhet gjorde sig märkbar när Tobbe var 28, då det upptäcktes att han har Ushers syndrom. Han jobbade som lastbilschaufför och älskade att köra motorcykel. Körkortet rykte, liksom MC-kortet. Trots allt tungt han gått, och går, igenom, har han en förmåga att blanda de tunga upplevelserna med samma humor han alltid haft.

Han har även skapat egen konst med gamla dövblindkäppar, och denna söndag i oktober föreläste han om tanken bakom varje enskilt konstverk, och om känslorna som dövblindhet för med sig, som alla kan känna igen sig i (som ensamhet). Jag har varit på några av hans föreläsningar förut men det jag fick veta nu var mestadels nytt. Så intressant, hjärtskärande och inspirerande på samma gång. Han lämnar verkligen ingen oberörd, oavsett vad han gör, och jag tycker att han är en helt fantastisk människa och förebild. Det är fruktansvärt att han inte får mer stöd än han får, och att han inte har möjlighet att leva med samma rättigheter som ”friska” människor – till exempel går han miste om ett ”normalt” varannan vecka-liv med sina två barn. Det gör ont i hjärtat att höra det han går igenom om, och jag hoppas verkligen att alla hans projekt och att han orkar synliggöra sin diagnos så pass mycket som han gör kommer leda till förändringar till det bättre snart. Höganäs kommun ger honom avslag på avslag om att bli beviljad assistans. INTE okej!

HÄR kan du läsa mer om honom, hans böcker, blogg och andra projekt han är involverad i. (Han skriver jäkligt bra, så in och läs bloggen om du inte redan gjort det!)

Tobbe med sin dövblindkäpp och en bild på hans konstverk, samt en tolk som visar publikens reaktioner på Tobbes rygg
Käppmonstret
Utanför
Att inte få vara med i samhället då dess murar sträcker sig högre än dina armar kan nå. Utanförskapet runt hörnet som skriker sin tomhet så fort du står i en folksamling utan att egentligen vara där. Ord som flyger förbi öronen utan att nå, uttryck som aldrig får landa på din näthinna. Att inte få vara en del av allt, eller inget. Självvalt eller inte. Utanför är här.
Sökaren/beslutaren
Sprickan
Ansiktet
Brustet hjärta
Deafblind challenge – cyklingen
Cecilia, Tobbe, jag och Jennie

Första veckan i Helsingborg

Konstigt nog har jag knappt känt av någon jetlag och jag har haft ovanligt mycket energi, jag kanske börjar bli van vid de här långresorna nu? 😉 Första veckan ”hemma” har varvats med att rensa ut gamla saker (som jag sålt och skänkt till en loppis), läkarbesök och blodprov (jag vill hålla koll på min sköldkörtelnivå eftersom jag börjat med Levaxin för nåt år sen eller två) och tandläkarbesök. Sköldkörtelvärdet var bra, men måste tillbaka till tandläkaren igen. Jättekul… not. Men det var ju väntat 😛

En sak jag verkligen saknar i Australien är att kunna träna på Filborna Arena, så på tisdagen skaffade jag ett tillfälligt träningskort där. Härligt att få hänga där igen! Så, det blev aqua tabata, body jam och sh´bam denna första vecka. Insåg snabbt att body jam (som jag testade för första gången) inte är min grej, men älskar nya releasen av sh´bam! 😀 Tur i oturen så byts det snart till en ny release, vilket innebär att jag kan fortsätta träna den nuvarande releasen hemma i vardagsrummet sedan (via LesMills OnDemand), eftersom LMOD är (minst?) en release efter de som körs på ”vanliga” träningsställen. Yay! 🙂 Filborna Arena har förbättrats ännu mer sedan sist jag var här. Nu finns det även virtual reality-rum, där man tränar just till specifika LMOD – pass utan instruktör, eller med en instruktör och till coola ljuseffekter från en stor tv-skärm. Det finns även discokulor och lite discoljus under danspassen. Snacka om partykänsla även på en söndag eller måndag! 🙂

På lördagen hängde jag med Jennie, Linda och Mackan på Telegrafen, mycket trevligt, och på söndagen besökte jag, Jennie och Cecilia Tobbes konstutställning i Höganäs. Mer om utställningen i ett nytt inlägg 😊

Adelaide – Helsingborg

Resan till Sverige startade från Adelaide en sen torsdagskväll i oktober. Det är väldigt smidigt att det bara tar drygt fem minuters bilresa till flygplatsen från där vi bor (inte så kul att bli väckt av flygen klockan 06 däremot…). Vi var ”bara” var 2,5 timme tidiga (och alltså en halvtimme sena enligt Qatars regler) och trots att det egentligen inte var så många som skulle resa fick vi vänta länge i kö. Tretimmarsregeln finns nog av en anledning 😛 Men jag hann med allt i god tid.

Det är ganska smidigt på Adelaides flygplats eftersom besökare kan följa med genom den första säkerhetskontrollen. Eter några kramar och selfies med Joel gick jag in i den andra säkerhetskontrollen (där Joel inte fick följa med) och som vanligt blev jag stoppad och fick göra en helkroppsscanning. Vet inte varför men de verkar gilla att stoppa mig i just Adelaide 😛

Den första delen av resan gick bra (Adelaide-Doha). Jag satt bredvid ett ungt par som gosade så mycket att jag fick en enorm längtan efter Joel direkt (vadå separationsångest) och på andra sidan gången satt ett annat ungt par med en bebis (som var tyst och sov största delen av resan). Jag var ovanligt pigg trots att det snart var midnatt, och maratontittade på fyra filmer i sträck. De sju första timmarna gick fort, men de återstående sju timmarna kändes riktigt sega, och jag försökte tvinga mig själv att sova men det gick inte så bra…

Eftersom jag var vaken när de flesta andra sov blev jag för en gångs skull erbjuden nattsnacks (annars brukar jag också sova den tiden), och blev även tillfrågad om jag ville joina deras medlemsklubb för att samla poäng och kunna åka business class framöver. Hur skulle jag kunna tacka nej till det 😀 Fick en fin penna som välkomstgåva, och skrivnörden i mig blev överlycklig, haha. (De skulle maila mer info om det, men jag har inte fått något, så vet inte hur bra det egentligen fungerar 😉)

I Doha var det ovanligt mycket folk trots den tidiga timmen (tror jag landade runt 05 deras tid) och de två timmarna jag hade där gick fort.

Resan från Doha – Köpenhamn gick också fort, mycket tack vare att jag hade sällskap av en trevlig och social dansk kvinna hela vägen. Jag förundras ibland över hur häftigt det är att det går så pass bra ändå att förstå danska, och bli förstådd (för mig som skåning i alla fall), och det var bara en gång hon inte förstod vad jag frågade, så då frågade jag på danska 😀 Lärde mig nog en del danska på förra jobbet 😉 Jättegullig var hon i alla fall och när det blev lite oklart var våra väskor tagit vägen när vi väl landat gick hon och undersökte det. Jag kämpade mest för att hålla mig vaken, gud så trött jag var! Jag fick en kram och lyckoönskningar av henne när bagaget väl dök upp, en timme efter att vi landat.

Mamma mötte mig på flygplatsen och vi hoppade på Öresundståget till Helsingör, och tog båten över till Helsingborg. Smidigt, billigt (mycket billigare än att åka via bron och Malmö), och härligt att se svenska (och danska) produkter överallt igen 😊 Jag landade vid 14-tiden och var inte hemma förrän 17.30 eller 18 = ca 27 timmar på resande fot. Zzzz.

Sedan dess har jag haft fullt upp och inte riktigt hunnit med bloggen, ber om ursäkt för det! Uppdateringarna kommer tätare framöver 😉Tack för att du fortfarande hänger här ❤

Fullt upp

Jag har inte glömt bloggen, förlåt för kass uppdatering på sistone! Jag har bara väldigt fullt upp just nu, och hinner knappt andas mellan varven. Jag har hunnit med en hel del dessa 2.5 v som jag redan varit i Helsingborg (går inte tiden galet fort?), bland annat träffat min barndomsvän Marlene och hennes söta bebis Celinn.

Har äntligen fått träffa denna söta lilla tjej, Celinn (drygt två månader)!

Jag kommer uppdatera bloggen oftare snart igen. Vill bara lämna ett litet livstecken just nu och hoppas att du fortfarande vill läsa 🙂 Hörs snart!

Han har fattat grejen

Vid köksbordet för några veckor sedan:

Jag: Jag funderar på att köpa med mig lite presenter hem till mina vänner, men jag vet inte vad jag ska köpa.

Joel: Men brukar du inte göra det varje gång du åker hem?

Jag: Jo, ibland, men…

Joel: Men DU är ju presenten!

😍