Noll koll

Det här inlägget kunde lika gärna ha rubriken ”Vilse i min egen trädgård”, för det är nästan så illa 😉 Ett tips för allas bästa: lita aldrig på mig när det gäller vägbeskrivningar. Jag är seriöst helt kass på att hitta rätt och har noll lokalsinne. Det känns lite pinsamt att erkänna eftersom jag borde känna till vårt område (Brooklyn Park) utan och innan. Men nä, tydligen hjälper inte det 😛

Jag vet inte hur många gånger jag promenerat till IKEA, men det är precis som att när jag inte har Joel med mig så väljer jag alltid nån ny, krånglig väg när jag ska gå antingen dit eller hem. Förra veckan till exempel, då hamnade jag på en gata som jag inte alls kände igen. HUR är det möjligt? Dessutom var det en gata som inte alls ligger långt ifrån vår gata.

Jag fick syn på ett hus som var till salu och jag gillade verkligen trädgården (det lilla jag kunde se):

Älskar palmer och de där växterna. Det blev en bra promenad ändå. Det är så trevligt att promenera i vårt område för alla hälsar eller ler mot en. 🙂

Varför var jag på IKEA då? Jo, jag har tydligen råkat göra sönder vårt madrasskydd (heter det så?). Fråga mig inte hur… Joel säger att det är på grund av min rastlösa fot som lever ett väldigt spännande och aktivt liv på nätterna 😛 Han är inget fan av att använda ”vanliga” lakan ovanpå madrasskyddet. Kanske en aussiegrej? Det använder jag alltid i Sverige. Hej då, egyptiska bomull 😦

Köpte ett extra mjukt madrassskydd + ett vanligt. Hittade även ett kuddfodral till en kudde vi har i soffan eftersom någon råkat göra sönder det med… Eeehhm. Börjar ana ett mönster här?

Försökte lura Joel att jag köpte denna fina rosa dalahäst till hans ”spelrum” (där hans dator och även ett gammalt piano finns), men han trodde inte på mig. 😉 Övervägde faktiskt att köpa den på riktigt, men den skulle inte riktigt passa in nånstans så jag lät bli…

Fin va? Har du också dåligt lokalsinne? 😀

I min lilla skrivarbubbla

Haha, jag känner mig nästan lite lurad. Jag trodde nog att när jag skrivit klart mitt första utkast på min bok så skulle det bara vara lektörsläsningen kvar, och så en del ändringar utifrån hennes förslag, och sedan så skulle jag vara klar på riktigt. Men alltså njaaa… Jag hittade nyligen en klockren artikel om Sju tillfällen när du är färdig med din bok som fick mig att inse att jag är på steg två nu och har nog minst fem eller sex steg kvar innan jag faktiskt är klar på ”riktigt”…

Jag har skrivit mycket den senaste tiden. Jag skrev ut mitt bokmanus för ett tag sedan och har gått igenom det så noggrant jag kunnat, på jakt efter stavfel, syftningsfel och för att se att historien hänger ihop osv. Det tog mycket längre tid än jag trodde. Sedan har jag ändrat lite, flyttat om kapitel och skrivit till ännu mer. Mitt mål var på 60 000 ord, nu är jag uppe i över 77 000 ord och det lär nog bli mer innan jag är nöjd… Känns rätt bra ändå, att ha skrivit så pass mycket mer än mitt ursprungliga mål. Nu har jag skickat boken till en tjej som läst den tidigare, två nya testläsare och till Gilly (lektören), och såklart kommit på grejer som jag missat att lägga till i boken… Det kommer bli en låååång process innan jag faktiskt är klar och har en färdig bok i min hand. Min hjärna har varit väldigt trött sedan jag skickade iväg den i söndags, inte minst eftersom jag hade en deadline på en artikel då också (om covid-19 i Australien). Men nu tar jag en paus från skrivandet ett par veckor (förutom bloggandet förhoppningsvis, jag ska försöka styra upp några nya inlägg snart). Det ska bli väldigt spännande (och nervöst) att få feedback på boken 😀

Nu ska jag testläsa ett antal böcker som blivit lite liggande under min egen skrivprocess. Skönt att läsa någon annans texter som omväxling 🙂

Fotograf: Markus Spiske 

Friskis&Svettis – jympa

För ett tag sedan blev jag tipsad om att Friskis&Svettis har gratis onlineträning just nu. Det glömde jag bort tills häromdagen, så idag har jag testat deras jympapass. Det var nog mer än 10 år sedan jag tränade på Friskis senast så det var kul att köra ett pass där igen. Friskis & Svettis i Australien, vem kunde ana det 😉

Jag har ätit en väldigt god lunch idag också, laxsallad… Laxen var såååå jäkla god! 😀

Väger det upp för de goda bakelserna sambon hade med sig hem från Swedish Tarts igår? 😀 Hihi. Lite avis på att mitt svenska favoritfik ligger precis vid hans nya jobb, tur han vet vad jag gillar därifrån 😉

Skräppostkommentarer…

Jag läste en bloggbok förra året, och där stod det att det skulle trilla in skräppostkommentarer när man har en blogg. Jag trodde inte riktigt på det eftersom jag inte varit med om det tidigare, men det trillar faktiskt in såna då och då. De flesta följer samma mönster som det stod i boken: de ger en komplimang för intressant/välskrivet inlägg, ”keep up the good work” och en förfrågan om att gå till en viss hemsida. Det ser ju ”snällt” ut men hemsidan kan antingen vara en harmlös sida som bara vill driva mer trafik, eller virus. Skönt att WordPress har ett spamfilter så alla såna kommentarer hamnar där 😛

Och på tal om skräppost så får jag i princip bara en massa skräp till en gammal mailadress jag har. De handlar om viagra, att jag har godkända lån som väntar på att bekräftas så jag kan få pengar och att jag har utbetalning av en massa bitcoins. Får du också sånt, eller är ”skräppostskaparna” mer kreativa med vad de skickar till dig?

…. totalt jätteonödigt inlägg, men det händer inte så mycket här just nu, haha. Återhämtar mig efter förra veckans goda nyheter 😉 Jag har för övrigt över 13000 mail i min vanliga inkorg som jag använder oftast, kanske dags att rensa lite…

Goda nyheter

Förra veckan hände flera roliga saker. Bland annat så fick jag äntligen klart mitt första utkast på boken, och efter en vääääldigt lång väntan har mitt tillfälliga visum blivit godkänt! Okej, jag trodde ärligt talat att det skulle dröja mycket längre tid, det tog ”bara” 15,5 månader. Jag tror inte att någon som inte varit i samma sits kan förstå hur jobbigt det är när man helst av allt vill kunna vara tillsammans med sin älskling, och visumregler sätter stopp för det. (Joel kunde bara vara i Sverige i ett år och fick inte ens ett samordningsnummer, för att inte tala om alla krångliga regler för att stanna en längre tid/permanent i Australien…) Även fast det bara är ett tillfälligt visum, i väntan på att det permanenta förhoppningsvis också beviljas, kan jag vara kvar här med honom, och ändå kunna resa ”hem” när jag vill hälsa på familjen och vänner. (Ja, efter att covid-19 inte är ett hot längre, vill säga.) Det kommer ett visum-inlägg framöver, för dig som funderar på hur det går till.

I fredags kom ”svärmor” förbi med en flaska champagne och ”cabsav” (min favoritsmak på vin; cabernet sauvignon). Det var så fint att kunna krama henne och prata lite. Det var flera månader sedan vi sågs sist.

Dessutom hände en annan kul grej, men avvaktar med att berätta det tills jag vet mer 🙂 Wihoo! Mycket att fira!

Jag har skrivit ut boken, för att gå igenom hela på papper istället för i datorn. 150 sidor och över 70 000 ord nu, det känns nästan lite overkligt! 😀

Har du något att fira just nu? Berätta, så firar vi tillsammans! 🥳

När tekniken inte vill som jag

Min älskade laptop verkar sjunga på sista versen 😦 Jag kan inte använda den utan att ha strömmen inkopplad hela tiden längre, och det känns inte som ett bra tecken alls 😦 Jag vet inte om det går att fixa på nåt sätt? Om du vet så dela gärna med dig i en kommentar 💕 Visst, jag skulle kanske kunna köpa en ny, men problemet är att jag gärna vill ha en svensk laptop, med svenskt tangentbord eftersom jag skriver mycket mer på svenska än på engelska, och jag vet inte när jag kan åka ”hem” igen i nuläget… Hoppas den håller ut tills dess, om inte längre. Den börjar bli ganska seg och långsam också, så jag ska nog föra över allt viktigt till mina externa hårddiskar (jag har tre olika, haha). Mobilbatteriet är inte heller helt hundra. Suck…

Jaa, det här inlägget blev ju inte skitkul direkt, sorry för det 😉 Här kommer en bild från 2017, när Joel var med och firade Valborg för första gången 🙂 Ha en fin Valborg!

Ny säsong av Masterchef Australia

Efter årets tråkiga nyhet om att Masterchef Australia-trion inte skulle fortsätta (det inlägget har fått väldigt många visningar, jättekul!) funderade jag på att bojkotta det i år. Men vem försökte jag lura egentligen, för nu sitter jag ändå klistrad vid TV:n varje söndag – torsdag klockan 19.30 varje kväll 😉

Årets upplägg är lite annorlunda än tidigare år, och jag är lite tveksam till om jag ska berätta om det eller låta det bli en överraskning för er som kommer få se det på svensk TV nästa år. Vad tycker du?

… ÄÄÄÄÄH! Klart jag berättar! 😉 Vill du inte veta så skippa att läsa under bilderna – viss spoilervarning!

Bilden ovan visar årets domare (från vänster): Andy Allen (en tidigare Masterchef-vinnare), Melissa Leong (matkritiker och matjournalist) och Jock Zinfrillo (kock baserad i Adelaide). De har onekligen stora skor att fylla och de har såklart inte samma pondus som de tidigare domarna Matt, George och Gary, men Jock känns väldigt lovande (och har en underbar skotsk dialekt), och Melissa är väldigt gullig.

Så, denna säsong är annorlunda än tidigare och har fokuset ”Back to win”. Det innebär att det inte är någon vanlig tävling/uttagning i början, för nu är det deltagare som redan varit med i tidigare säsonger av Masterchef som är med och tävlar. Det är en hel del som jag inte känner igen alls, och roligt nog även en del av mina favoriter.

Vi är inne på tredje veckan nu, och tja… Första veckan var riktigt riktigt bra! Då var det en hemlig gäst som var med och alltså WOW säger jag bara! Den personen kommer jag inte avslöja 😉 och inte vilka deltagarna är heller, mer än att en av dem är en väldigt känd kock som har sin business i Adelaide 🙂 (Det är inte Jock då, uppenbarligen, haha.) Andra veckan var också bra men jag tycker att den här tredje veckan är lite sådär. Det märks att det är ett annorlunda upplägg nu, med lite andra tävlingar och utmaningar, och även om det är kul så nja – säsongen började starkt, men nu känns det lite svajigt tycker jag… Jag saknar några av delmomenten från tidigare säsonger. Jag har dessutom insett att jag verkligen inte gillar ”grupputmaningarna” där de lagar mat till en massa gäster. Boooring. Det gör de en gång i veckan. Förhoppningsvis blir det lite roligare framöver igen. Än så länge är alla mina favoriter kvar, och jag har även fått två nya favoriter 🙂

Jag minns tillbaka till ”lunchdejten” med Matt Preston och min intervju med honom nu när jag saknar honom i rutan, det är en sån där grej som jag nog alltid kommer minnas 😀

Tittar du på Masterchef Australia? Vem vore dina drömdomare att ha med?

Anzac Day

Igår, den 25 mars, var det Anzac Day i Australien och Nya Zeeland (och i Samoa, Cooköarna, Niue och Tonga). ANZAC står för ”Australian and New Zealand Army Corps” och det är en röd dag som tillägnas de soldater som stred och dog under första världskriget, under slaget vid Gallipolli 1915. Det är en stor dag i Australien, men ursprungsbefolkningen glöms bort eftersom denna dag bara hedrar de ”vita” australiensarna.Tydligen har de vita australiensarna fått både upprättelse och pengar för de skador som de fick genom kriget, men regeringen bryr sig inte om att göra detsamma för aboriginerna. Fruktansvärt! Det är hemskt och ovärdigt att de inte får tillgång till samma rättigheter osv som de andra här. Så, vissa ”firar”/hedrar denna dag och andra inte. Vanligtvis är alla matbutiker stängda på förmiddagen, men i år hålls det öppet, och det har fått en del aussies att bli upprörda. Jag läste om en kvinna som jobbar i en matbutik och som inte ville jobba igår eftersom hon ville vara hemma och hedra en död soldatvän med ett tänt ljus på uppfarten till hennes hus, vilket verkar vara det sätt som många aussies hedrat soldaternas minne under gårdagen. Vanligtvis brukar det ordnas olika aktiviteter för allmänheten, bland annat med veteraner som marscherar genom stan.

Jag glömmer lätt vilka dagar som är helgdagar (även de svenska, förutom typ jul och nyår), så för mig var det bara en vanlig lördag, och jag hade tänkt att åka och klippa mig. Tji fick ju jag, för det var stängt. Vi handlade lite mat istället och åkte till IKEA eftersom vi behöver värmeljus. Jag har aldrig nånsin sett så många bilar på IKEA:s parkering förut! Helt galet. Det var en låååång kö för att ens komma in i butiken så vi ändrade oss ganska fort och vi åkte därifrån igen, utan värmeljus.

Istället fixade vi lite hemma, tvättade och så har jag pysslat lite med en kreativ hobby och kollat på ”Black Mirror”. Jag har även gjort en tremånadersplan. Vad hittar du på i helgen?

Goda Skrivnyheter

Jag finslipar det första utkastet på boken för fullt just nu. Jag trodde att jag skulle hunnit klart till slutet på mars, men jag får nya idéer till fler kapitel hela tiden. Ibland sitter jag och skrattar högt för mig själv när jag skriver (haha jag vet att jag är lite knäpp), och jag är väldigt nyfiken på att se hur slutresultatet kommer bli! Det är så himla kul att göra bokresearch. Just nu håller jag på att forska lite i franska alpstugor till exempel. Jag hittade en för 17 miljoner euro som är galet fin… Den får funka som lyxstuga i en scen i boken 😉

Jag fick ett jättefint utlåtande och bra konstruktiv feedback på mina första 3,5 kapitel från lektörstudenten Gunilla (som har en toppenbra skrivblogg dessutom) för några veckor sedan, och det ser ut som att vi kommer ha ett himla fint samarbete framöver! Så otroligt glad över det, och det gör mig ännu mer pepp på att skriva 😀 Läs lite mer om om mina tankar i ett gästbloggsinlägg om varför man bör ha en lektör på hennes blogg HÄR 🙂

Annat skrivande jag gjort de senaste veckorna är ett blogginlägg på engelska för min väns tidning Trustworthy Magazine, om saker vi kan göra för att må bättre och känna lite mer positivitet nu när läget är som det är. Jag är så glad och rörd över de fina kommentarerna jag fick när jag delade det på Facebook. Läs gärna det HÄR om du vill 🙂

Jag har även skrivit två artiklar till kommande nummer av Trustworthy Magazine, dels om Bali då, och så om kraften i positivt tänkande. SÅ stolt över min vän Amina som har skapat sitt eget livsstilsmagasin! ❤

Fotograf: Green Chameleon

Jag ska även försöka få ihop en text till Down Under, och såklart blogga. Det händer inte så jättemycket här just nu, så lämna gärna en kommentar om det är något speciellt du är nyfiken på eller som du vill att jag ska skriva om 🙂

Trodde aldrig jag skulle säga detta…

… men lyckan som uppstår när jag ÄNTLIGEN är i affären i precis rätt stund, just när de fyller på toapapper och jag får tag i ett storpack med 36 rullar… den känslan är oslagbar!

Hittills har 2020 har lärt mig 1) att tvätta händerna ordentligt 2) att aldrig nånsin igen ta toapapper för givet, haha. När jag gick från affären hörde jag någon tjoa – det var en annan tjej som lyckats hinna köpa en förpackning toapapper hon med, hahaha. Jag tjoade med henne, fast på insidan 😉

Lycka!